Pausbild

Hej alla som råkar hitta hit! Den här bloggen har inte uppdaterats på ett bra tag, men kanske jag någon gång då och då ändå gör något inlägg. Jag har förstås skaffat en och annan ny kopp sedan sist. Den här till exempel, en helt vanlig vit mugg från Lagerhaus, men med en kaffevärmare som jag stickade härom kvällen. Jag gjorde en grönspräcklig också.

Biskvi på blåvinge

Jag botaniserar bland stickpoddar på You Tube. Jag har ännu inte hittat någon som känns klockren, men det är ganska trevligt att få tips och inspiration från olika delar av världen. Och så kaffe till förstås, i dag i den där Gustavsbergskoppen jag köpte på loppis i somras. Assietten är Blåvinge från Rörstrand, av Herta Bengtsson, producerad 1952-59 (enligt Aletorp antiks hemsida).

Mon Amie

Gammal kopp och ny skål. Och så frukost.

Variant på Hemslöjd

Ibland är brevlådan en riktig skattkista. Tekoppen (med kaffe i) är Percys Variant från Gefle porslinsfabrik, den version som inte har mönster utanpå koppen utan bara en bred rand på insidan.

Äntligen hemma

När man har varit hemifrån en längre tid och får en förmiddag vid köksbordet med en kaffekopp - det är ett privilegium. Koppen kommer från Gustavsbergs porslinsfabrik.

Woodland

Vi kan väl komma överens om att det här var ett fynd! Tekoppen Woodland från Wood & Sons i Burslem, England är i perfekt skick. Nu ska jag diska den!

Nu skulle jag bara ha haft en till i samma stil så att vi har något att dricka te ur medan vi ser engelska deckare om våra favoritkoppar skulle gå sönder. Det kan hända när som helst med tanke på att vi dricker ur dem nästan varje kväll, och de är ganska krackelerade.

Agdas kafé

Jag har upptäckt ett härligt fikaställe. I en terrasserad trädgård i Mattmar, ett par mil väster om Östersund, kan man njuta av en kopp kaffe och livet i allmänhet.

Agdas kafé, som förresten är omnämnt i White guide för kaféer, serverar dessutom kaffet i 60- och 70-talskoppar för den som vill. Jag valde den bruna som syns i ena hörnet av bilden till höger.

Enkel blå dekor

Ännu en kopp från Olofsfors. Det här är en kopp från Gefle porslinsfabrik. Stämpeln visar att den är tillverkad någon gång mellan 1925 och 1939.

Ketty

På Olofsfors bruk finns den här rara koppen i utställningarna, Ketty från Gustavsberg med stämpel "1918". Ketty hette dessutom en tant som hade rastverksamhet på min skola och som jag tyckte bra om. 

Kaffe i trädgården

Kaffeoppen Country Style från Staffordshire står sig bra bredvid en Blå blom-tekopp. Assietten heter Pikant och är från Rörstrand. Melitta-kannan hänger med. Trots att bryggtratten är kantstött och sprucken så fungerar den fortfarande bra. Jag håller dock ständigt utkik efter en efterträdare till dagen då den inte går att använda längre.

Koppar i kvällsljus

De här kopparna är lite kantstötta och har fat som inte alls hör ihop med dem, men de fick ändå följa med hem från helgens loppis i Skarviken. Bra storlek om man fikar en bit från kaffepannan.

Fika på 1890-talsvis

Hackåsgården på Jamtli i Östersund - i den här fantastiska miljön kan barn och deras föräldrar fika eller äta sin lunch under vinterhalvåret när öppna förskolan är igång. Jag kan bekräfta att fikat smakar extra gott när man avnjuter det på den soffan!

Anna vill mig något?

Grön Anna förföljde mig under min vistelse i Östersund i våras. I båda lägenheterna som jag hyrde fanns hon. Just den här fanns i 70-talslägenheten på Jamtli.

Gula, bruna, blå...

... och ett par vita ägg från Skarviken ligger i spillkum av Björn Larsson i Bjuröklubb.

Ett stycke Wien i Stockholm

Det är inte ofta man blir serverad vid bordet när man går ut och fikar. Men har man gått hela dagen är det så skönt att sätta sig ner i en lugn vrå och låta sig bli uppassad. Kaffet var starkt och gott och bakelsen en avvägd blandning av milda smaker. Inte så trendigt, men klassiskt. För att inte tala om bladguldet på toppen!

Fika eller virka?

Efter fikat tar jag fram virkprojektet som jag inte arbetar på så ofta. Jag har inte tid att virka nu heller, men jag kan titta och känna, kombinera de olika elementen och tänka ut vad nästa steg ska bli. En skalbagge, kanske? Fast jag får nog virka några fler rosor och blad först.

Och det är skräp att mikrovågsugnar inte klarar av en smal liten guldkant! Den sista kaffeskvätten var inte ens ljummen när jag tittade upp från min läsning så det allra sista fick förbli odrucket.

Snö, ved och vatten

Jag känner mig som gumman på den gamla skolplanschen. Vatten till kaffet behöver jag inte bära, men väl ved till kakelugnarna. Men det är bara trevligt! Däremot börjar jag vara less på att skotta snö. Har man bara gott om tid är det ganska rofyllt att gå med skjutspaden, men när man har bråttom iväg på morgonen och plogbilen just har lagt en tung snövall över infarten är det inte lika roligt. Men det är bra träning!

Nu är det dags att sätta på hurran till eftermiddagsfikat! Skönt med rinnande vatten ändå!

Plats för en ny?

En favoritkopp gick i kras. Så går det när man travar dem tre och tre för att alla ska rymmas. Det är på ett sätt självreglerande. Ju fler koppar jag köper desto farligare lever de, så antalet är ganska konstant fast jag fyller på med nya då och då.

Men just den här koppen hade väl kunnat låta bli att åka i golvet! Den var ju så fin och härlig att dricka ur. Tur att jag tog en bild av den medan den fortfarande var brukbar.

C-uppsats

Än så länge är jag bara i förberedelsestadiet, men det tar ändå på krafterna att använda hjärnan! En kopp te och lite nyttigt godis hjälper till att hålla koncentrationen uppe.

Koppen är en Koka blå, den enda tekopp jag har av den sorten. Annars har jag fyra kaffekoppar som används flitigt. De är ju så rymliga och ändamålsenliga!

Fast nu för tiden kanske jag inte tar med mig dem ut i trädgården, för jag vill inte riskera att skada någon fler än den som jag kantstötte härom året.

Jag har dammat av min gamla Nikon. Nej, nu ljög jag; jag har tagit fram den nyare digitala systemkameran som jag inte använt på ett tag. Jag har blivit less på den dåliga bildkvalitet som mobilkameran ger. (Se bild ovan!)

Nu ska jag återgå till att fota alla hemmabilder med riktig kamera. Den är dock lite stor att ha med sig i bakfickan, så det blir nog en del mobilbilder i fortsättningen också.