Ulrika har fler koppar

Till exempel den här.

Jag, som tycker om den sextiotalsgröna färgen som fatet och locken har, kunde inte låta bli att ta några bilder av de här pjäserna. Kannan går enligt uppgift inte att hälla ur, men den är läcker!

En gammal bekant

På Tea House i Covent Garden kan man frossa i Tea for one från tyska Cha Cult. Jag har en som ni kan se om ni följer denna länk.

Mer Camon

När jag nu både har visat kannan och länkat till koppen är det lika bra att jag även visar gräddkannan och sockerskålen.

Och en finfin stämpel.

Spaljé

Spaljé är det perfekta stugporslinet eftersom det endast tål handdisk. Och så är det väldigt somrigt. Jag kom över en nästan komplett matservis med de flesta delarna i gott skick. Allt för 200:- på Myrorna. Man ska ha tur ibland!

Spaljé av Wilhelm Kåge är en 40-talsservis från Gustavsberg. Finns även med grön dekor. Är du nyfiken på fler Kågealster så har jag tidigare visat bilder på Arbetarservisen och Pyro.

Herta i mitt hjärta

Åh, vad jag tycker att Koka-kannan är fin! Lite trulig och klumpig och med så vackra löv i det koboltblå partiet. Koppen mm kan du läsa om här.

Triss i kannor

Det här är kannan som med tillhörande koppar, sockerskål och gräddkanna förärades mina svärföräldrar i bröllopspresent. I tidernas begynnelse skrev jag om kopparna, men visst är kannan något alldeles extra? Läs mer om porslinet i mitt gamla inlägg.

Blå vinranka

Ibland vet Myrorna att ta betalt. Jag undrar om någon föll för denna vackra pjäs och förbisåg det spruckna locket och insidans många krackeleringar. För visst är flytande blått något alldeles särskilt. Tänk bara på Hyacint, Pors , Koka och många fler! Och så Arthur Percys omisskännliga form på kannan, med spetskrage ovanför den bulliga kroppen.

Rosmarin

När Gunillas mamma fyllde 40 år så åkte hennes pappa till K. N. Lundqvists diversehandel i Hökmark och valde ut denna teservis som present till sin fru. Visst är det fint! Och vilket fint val han gjorde. Rosa Rosmarin.

Hertha Bengtsson (Blå Eld, Koka m.fl.) gjorde Rosmarin i slutet av 50-talet. Den finns även i brunt, gröngrått och vitt.

Servisen har hela tre kannor: varmvattenkanna, tekanna och grädd/mjölkkanna. Jag gillar att tekannan påminner om Alladins lampa. Och prickarna runt midjorna är genialiskt om man vill ha randigt och bulligt på samma gång.

Se på denna trekantiga knopp - vilken fulländning. Och reliefkanten runt locket!


Sockerskålen har också en trevlig form. Att den har socker i sig tyder på att den används. Och det är klart, vem skulle inte vilja använda en så fin servis närhelst tillfälle ges?

Mer Medicinalväxter

På Vindelns folkhögskola kan man beskåda denna skönhet, tekannan i Stig Lindbergs landstingsporslin. Bullig och fin.

Tripp, trapp, trull. Tyvärr används inte de här kannorna längre, men det är kul att de ändå visas upp.

Äggkopparna, däremot, ställs fortfarande fram till frukosten. Här ser ni mitt ännu ouppätna frukostägg ur två vinklar.

Mon Amie II

I går blev jag bjuden på te i denna vackra runda Mon Amie. Mina koppar är, som någon kanske minns, av den rakare sorten. Innehavaren av den här koppen är också lycklig ägare till gräddkanna (som ni ser) och tekanna, ja faktiskt hela teservisen. Och - har skåp vars innehåll man gärna skulle vilja undersöka närmare. Vem vet, jag kanske återkommer med ett helt reportage om jag någon gång får glutta i dem!

Melitta

Signe har bryggt kaffe i Melittakannan. Det blev verkligen gott. Man får förvärma allt för att få hett kaffe. Har man en vanlig spis kan man ställa kannan på plattan, men med induktion går det inte.

(Men oj, så prickig nya vaxduken är. Jag får lägga en enfärgad ovanpå, tror jag.)

Här är kannan och två av mina Melittatrattar. Den tredje är vit. Den har jag i stugan. Jag tycker att de små äggkopparna passar till, fast de antagligen inte alls har någon anknytning vare sig till Melitta eller kaffebryggning.

Hackefors

Mormors kaffeservis, elegant så det förslår, med återhållen färgskala och snirkliga guldkanter, från Hackefors. Jag tycker att blomman verkar vara någon sorts iris. (Vad säger blomsterkännarna?) Koppen är drickvänlig med sitt tunna gods och svängda överkant. Och så känns det så extra fint att dricka ur en kopp med fot. Och se på örat!

Om Hackefors vet jag i stort sett ingenting, men jag har tagit reda på att fabriken startade 1929. En period (1934-57) gjorde man eget porslin, men gick efter ett tjugotal år tillbaka till att köpa in färdigt porslin från Tyskland och dekorera det och förse det med guldkanter. Så småningom blev fabriken uppköpt och torde numera vara i finsk ägo.


Om en Hackeforsservis har en sådan här märkning är det bara dekoren som är svensk. Porslinstillverkarens stämpel är gömd under den påklistrade dekalen som tydligen också kan vara grå. Det egna porslinet har, förutom företagsnamnet, två korslagda blixtar på undersidan.

Camon II

Så här ser tekannan i min Camon-servis ut.

Och här är min gräddkanna och sockerskål.

Se vilket välformat företagsmärke.

Julklappskannan

Här är kannan/koppen jag fick av två systerdöttrar som vet att jag gillar rara ting.


Och här är Signes bild av densamma.