Mon Amie

Gammal kopp och ny skål. Och så frukost.

Kaffe i trädgården

Kaffeoppen Country Style från Staffordshire står sig bra bredvid en Blå blom-tekopp. Assietten heter Pikant och är från Rörstrand. Melitta-kannan hänger med. Trots att bryggtratten är kantstött och sprucken så fungerar den fortfarande bra. Jag håller dock ständigt utkik efter en efterträdare till dagen då den inte går att använda längre.

Koka, Pors, Mon Amie, Cleo och dom andra

Jag kunde inte låta bli att föreviga diskstället i dag. Det är inte alltid disken är så färgmatchad!I går kväll var min bokcirkel här och min mixade blå teservis, en kaffekanna och en bunke var kvar när jag hade fyllt diskmaskinen.

Trettondagsfika

Tantfika på Musselmalet, kan det bli bättre?

Daggpärla

Se vilken vacker servis jag såg i somras, på Erikshjälpens loppis i Rättvik. Jag kunde avstå från att köpa den, men jag tog några bilder.

Bara namnet...

Mer Medicinalväxter

På Vindelns folkhögskola kan man beskåda denna skönhet, tekannan i Stig Lindbergs landstingsporslin. Bullig och fin.

Tripp, trapp, trull. Tyvärr används inte de här kannorna längre, men det är kul att de ändå visas upp.

Äggkopparna, däremot, ställs fortfarande fram till frukosten. Här ser ni mitt ännu ouppätna frukostägg ur två vinklar.

Det var kvalitet på reklamgrejerna förr. Det som en gång var vanligt förekommande slit-och-slängsaker är nu sällsynta rariteter. Man får till exempel inte tag på en termometer i trä nu för tiden, så om den här går sönder så blir det kris.

Likadant är det med kaffetrattar för handbryggning. Helt plötsligt tillverkades de inte längre och jag blev överlycklig när jag hittade en plasttratt på loppis. Sedan hittade jag även ett par i porslin när jag började leta.

Dags att bli upprörd igen?

Har ni sett lamporna från Oddbirds?

Visst är det roligt med kreativitet och att göra nytt av gammalt. Det sysslar jag med hela tiden. Jag lever efter filosofin att när en sak inte längre går att använda till vad den är ämnad för, då får den ett nytt liv som del i en annan produkt.

Men att ta fullt brukbart porslin och borra hål i det (Eller ännu värre: krossa porslin för att göra mosaik! Aaargh!) känns rent fysiskt smärtsamt för mig, speciellt när det gäller serviser som inte tillverkas längre. Det gör mig lika ledsen som att se avlutade möbler, hus som berövats sina originalfönster eller kök skövlade på fin, hållbar inredning.

De här lamporna är förstås roliga. Och fina. Men kopparna är ju för alltid förstörda. Och kannorna. Och faten.

Sockerskålar

Det är synd att ingen använder socker i kaffet eller teet nu för tiden! Nej, det förstod ni att jag inte menade, men man får ju inte använda sina fina sockerskålar till vad de är ämnade för.

Jag brukar ha dem till tepåsar i stället, en för oöppnade och en för begagnade. Nu är det förstås inte alltid så att man vill bjuda på påste, men då får man väl ha något annat i skålarna, marmelad, praliner, små skorpor eller så.

I förgrunden står Blå Hyacint och i bakgrunden Adam och två versioner av Prunus.

Förhoppningar

Förra veckan blev min koppblogg officiell. Nyheten spreds från mun till mun och jag fick mängder med (nåja, fyra eller fem) nya läsare. Och några trevliga förslag. Jag ser verkligen fram emot de där kafferepen och skåpvisningarna. Inte för att jag inte har koppar så det räcker till mina inlägg, utan för att jag ska få titta på, hålla i och fotografera för mig nytt porslin. Och träffa mina vänner, förstås, och kanske lära känna några nya!

Bilden tog jag när sotaren skulle komma och jag plockat undan från spegelbyrån invid kakelugnen. De två figurinerna har jag ärvt och ju mer jag bejakar min romantiska sida, desto mer tycker jag om dem. Det är väl överflödigt att säga att jag som barn älskade dem.

Melitta

Signe har bryggt kaffe i Melittakannan. Det blev verkligen gott. Man får förvärma allt för att få hett kaffe. Har man en vanlig spis kan man ställa kannan på plattan, men med induktion går det inte.

(Men oj, så prickig nya vaxduken är. Jag får lägga en enfärgad ovanpå, tror jag.)

Här är kannan och två av mina Melittatrattar. Den tredje är vit. Den har jag i stugan. Jag tycker att de små äggkopparna passar till, fast de antagligen inte alls har någon anknytning vare sig till Melitta eller kaffebryggning.

Poem II

Här är fler delar av Poem. Min servis har blivit lite styvmoderligt behandlad ett antal år, och jag har tänkt att om jag skulle göra valet som vuxen så skulle jag välja ett porslin med något mer neutral och mindre fjaskig dekor. Men tiden går och en bra design håller fast trenderna växlar. Jag tycker att det är vackert med det benvita blanka, det släta bulliga och de graciösa fuchsiorna som är olika beroende på vem som har målat dem.

Hagtorn II

Det här porslinet väcker den romantiska person jag i grund och botten är. Se bara på detaljerna: de graciösa, men ändå lite motsträviga hagtornskvistarna, de mjuka formerna, guldkanten - och så färgerna, det milt rosa och gröna på den rödbruna slingan.


Den rokokoinspirerade servisen är tillverkad i opakporslin, som var lite bättre än det vanliga flintgodset. Den har litografiskt kromotryckt dekor, vilket var ett nytt, inte så kostsamt, sätt att trycka i flerfärg.

Anledningen till de olika trycken på de flata tallrikarna kanske beror på att serviserna på den här tiden tillverkades med dubbla uppsättningar varmrättstallrikar, en för fiskrätten och en för kötträtten. Över huvud taget så innehöll serviserna fler delar än vad de gör i dag.

Hagtorn

Julens helger är verkligen trevliga om man gillar porslin. Och glas och dukar och pynt också för den delen. Nu får man tillfälle ett använda allt, eller i alla fall ganska mycket. På nyårsafton dukade jag med servisen som mormor och morfar hade när mamma var liten. Och börjar man med att lägga på en vit linneduk måste man nästan fortsätta i samma stil, med linneservetter och silverbestick. Glasen, däremot, är billiga IKEA-glas. Det är perfekt när tre femtedelar av sällskapet är barn.

Hagtorn heter dekoren på detta porslin från Gustavsberg, i produktion 1899-1941. Min uppsättning är tillverkad 1922. Samma modell (AC) finns med andra dekorer, men ingen är så vacker som den här. Hälften av tallrikarna har en lite annorlunda formation av kvistarna, assietterna en tredje och de små brödassietterna ännu en.

Tyvärr har jag inga koppar, så kaffet får man dricka ur Teema, som ju är ganska neutral i färg och form.