Gammalt porslin

Här får ni en dikt att begrunda i mellandagarna, Gammalt porslin av Carl Snoilsky (1841-1903):

En kung i Sachsen samlade porslin,
men samlingsvurmen blev en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
sitt garde - tänk - mot en kinesisk kruka!

Femhundra man med sabel och karbin,
som preussarn visste att förträffligt bruka,
i exercisen smidiga och mjuka,
i krig en mur, tänk, mot - en blå terrin!

Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett överbjuder
från världens början - ja, så tycker ni.

Se'n bytet gjordes, har ett sekel svunnit:
femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
den gamla krukan - hon står ännu bi.

Snart är det jul!

Taika

Den här koppen står högt på min önskelista inför julen. Iittala har den, i ordets rätta bemärkelse, sagolika serien Taika. Det är det finska ordet för magi, och visst är det förtrollande vackert, här med den midnattsblå fonden. Porslinet finns i ytterligare tre färgställningar där den vit-svarta särskilt utmärker sig.

Klaus Haapaniemi heter mannen bakom Taika. Han har en diger produktion bakom sig, bl.a som illustratör och textildesigner. Han har haft så skilda uppdragsgivare som Diesel och Marimekko, och nu även Iittala.

Gröna lusthuset

Jag fikade på Lanthandeln på Nordanå och valde en gul keramikkopp från Gröna lusthuset. De turkosblå är annars mina favoriter, men de var alla upptagna.

Lanthandeln har öppet varje dag i december, nästan ända fram till jul. Att fika där är ett bra sätt att få julstämning, och när man går därifrån har man fått precis så stor pyntdos som man klarar av.

Pepparkakshus

Inte blir pepparkakorna lika goda om de inte plockas ur barndomens pepparkaksburk. Man blir lika glad som barnen på bilden och låter sig inte förskräckas av den snälla häxan!

Blått och brunt är en trevlig färgkombination, tycker jag, och polkagrisblommor skulle jag gärna vilja ha i min täppa, jag också.

Pepparkaksformar

Påsen med pepparkaksformar köpte jag för 30kr. Det var bocken jag ville åt, för en sån hade jag inte förut. Inte en julgran heller. Den blir nog rolig att dekorera med kristyr. Och god att äta till en kopp kaffe. Mammas pepparkakskaffekoppar hade passat bäst, men de är det någon annan som får dricka ur nu för tiden.

Lillemor

Apropå stämplar - kolla in den här!

Camon II

Så här ser tekannan i min Camon-servis ut.

Och här är min gräddkanna och sockerskål.

Se vilket välformat företagsmärke.

Prunus II

Ibland är undersidan av porslinet ett mästerverk i sig. Se bara på de här Prunus-stämplarna.

Julklappskannan

Här är kannan/koppen jag fick av två systerdöttrar som vet att jag gillar rara ting.


Och här är Signes bild av densamma.

Lillpitekoppen

har också sin dekor på insidan, och sista blomman ser man inte förrän man druckit botten upp! Uttrycket får mig att tänka på att i det gamla Rumänien fick inte alkohol säljas förrän sent på kvällen, så man fick sin eftermiddagshutt i kaffekoppar. Fast å andra sidan så ser man ju då blommorna hela tiden. Kanske.

Visst syns det att det här är en av mina favoriter? Tunn, tunn och lite vid. Lite art deco över de svarta detaljerna. Fatet förolyckades tyvärr redan i höstas när koppen bara var ett par veckor gammal. Mycket synd! Men ett fat är ju bara ett världsligt ting. Jag är glad att Tore klarade sig oskadd. (En kanna med hett kaffe slant samma dag.)

Ja, förresten, kaffekoppen inhandlades för en tjuga på Bohagen i Lillpite, en solig sensommardag.

Lillemor och Louise

Med Lillemor blir det något grafiskt över dukningen. Assietterna heter Louise, även de från Gefle, och av Percy. Kopparna köpte jag på antikaffären i Lövånger, den som numera finns i Bureå.

Koppen är alltså formgiven av Arthur Percy, för Gefle, 1951. Modellen heter AU och dekoren Lillemor, efter Lillemor Mannerheim som hjälpte till att ta fram den. Den finns även i blått och rött, men nog tycker jag att Lillemor är vackrast i svart-vitt!

Anonym Arabia

Den här koppen har mönstret på insidan, vilket gör att det är den som dricker som får glädjen av dekoren. Alltså en bra ensamkopp. Nu ligger stjärnflockefröna i en påse så jag kan åter använda Arabia-koppen som inhandlades för en spottstyver på en söndagsloppis på Folkparken för många år sedan. Det är nog egentligen en mindre tekopp, men jag använder den som kaffekopp. Den bästa när man ska ta med sig kaffet ut i solen, eller så här års, till en värmekälla inomhus, för man behöver inte fylla på så ofta.

Runo

Det här är kaffekopparna i Arabias nyaste porslinsserie, Runo. Dekorerna heter Vårdroppe och Sommarstråle. De för tankarna till Stig Lindbergs Aster eller Tahiti och är väldigt tilltalande, tycker jag.

Och en espressokopp finns det också. Det är helt i min smak att den är lite annorlunda, men ändå väldigt lik den vanliga kaffekoppen. Och visst är det fin modell på den djupa tallriken?

Heini Riitahuhta heter designern. Hon är född 1975 och kanske ett namn att lägga på minnet.

Berit Ternell

Berit Ternell (f. 1929) - vilken formgivare! Camon, Pors, Furuvik, Mimosa - listan kan göras lång på vackra serviser som hon formgivit, främst för Bo Fajans, Upsala Ekeby och Gefle.


Den prisbelönta servisen Kosmos kom 1966. Det eldfasta porslinet tillverkades i brunt och blått och blev en stor försäljningssuccé.

Ternell sysslade även lite grann med glas- och textilformgivning innan hon lämnade produktionen och blev lärare vid HDK (högskolan för design och konsthantverk) i Göteborg.

Visst är det fullt i skåpen...

... men någon till liten kopp ska man väl kunna klämma in!

Ibland tar jag mig en tankepaus. Är jag en frossare när det gäller porslin? Borde jag inte nöja mig med det antal koppar som behövs - en till mig, en till Rickard och några till våra gäster?

Ja, visst vore det väl trevligt att vara så anspråkslös och förnöjd? Eller är det så att det berikar mitt liv så mycket att få njuta av dessa former, färger och mönster att jag blir en lyckligare, och därmed godare, människa, även gentemot min omgivning? Dessutom så tar jag ju bara hand om det andra inte längre vill ha, så ur miljösynpunkt känner jag mig inte ett dugg skurkaktig!

Så kom gärna och drick te i min Blå hyacint (se bild i blogghuvudet) så får ni känna vilken vacker känsla man får!

Dementi

Vid närmare eftertanke så är kanske inte den svarta muggen en Teema-mugg. Den har i varje fall ingen stämpel. Men den är brano' lik!

Teema

Vita släta koppar som passar till kaffet oavsett vilken servis middagen serveras på. Jag har ett par originalkoppar och ett par kopior. Kopiorna skiljer sig från originalen i det tjockare porslinet och det klumpigt infogade örat.


Jag har också en svart mugg från samma serie som jag köpte någon gång i början av 90-talet. Den var Joannas favoritmugg när vi bodde på Länsmansgatan. Nu är det Axel som gillar den bäst.

Teema är en servis från Arabia, formgiven av Kaj Franck 1962. Den är fortfarande i produktion och finns i flera läckra färger.

Lagun

Har ni sett Lotta på Bråkmakargatan? Där dricker hon choklad i en sådan här kopp, fast den större varianten. Den är faktiskt ännu finare eftersom man ser mer av mönstret.

Koppen heter Lagun och kommer från - just det - Gefle.

Kupankopp

Jag tog en lunchpromenad i dag och slank in på Kupan där jag köpte dessa två koppar för 1 krona styck. Det är inga märkeskoppar, och de var lite sisådär i glasyren på sina ställen, men de var sköna att hålla i och trevliga att dricka ur, mycket för det tunna godsets skull.


Där prickarna är är det ännu tunnare, så att kaffet lyser igenom lite grann, eller som här ett värmeljus.

Pors

Fyra koppar med fat och fyra djupa tallrikar inköptes på Gamla och nya ting i Lövånger. Om jag inte minns fel så betalades de av svärmor. Det var strax efter besöket i Berta Hanssons ateljé och jag tyckte att de påminde om mönstret som hon tryckt på sina stolsdynor. Jag känner fortfarande en fläkt av den stämningen när jag dricker ur kopparna.

Koppen heter Pors och har en dekor i flytande blått. Den formgavs av Berit Ternell för Uppsala Ekeby och var i produktion 1962-64.

Kinesiska termosar

Se vilka fynd man kan göra på Dollarstore! De här termosarna är inte så funktionella med korkar i kork, och de går säkert sönder vid minsta stöt. Men medge att de pryder sin plats i vårt stugkök!

Chokladkopparna

De här kopparna fick jag av min väninna Anna-Maria. De hade varit hennes mormors, men ingen i släkten ville ha dem och då tänkte hon på mig och mitt turkosa kök. Och här passar de ju alldeles utmärkt. Vi brukar dricka choklad i dem.

Kopparna är lite tjocka, men lätta och känns sköra. Botten är stämplad med "Annaburg import". Annaburg porzellan är en porslinsfabrik i Tyskland. Den grundades 1874 och är fortfarande igång.

Reklamen var vackrare förr

Koppar kan man ha till mycket

Snart har fröerna torkat så att jag kan portionera ut dem i påsar - för nästa års blomsterglädje!

Camon

När jag första gången hälsade på på Havregatan en ljuvlig sommarnatt, efter Trästock, när föräldrarna låg och sov, bjöd Rickard mig på te i dessa koppar och jag beundrade både honom och den trekantiga tekannan. Teservisen fick svärföräldrarna i bröllopspresent, men nu står den i vårt skåp - med tekanna, gräddkanna, sockerskål och allt!

Bo Fajans tillverkade Berit Ternells Camon 1957-60. Den gjordes också i en vacker gröngul variant. Camon är en kommun i nordvästra Frankrike.

Prunus

Dagens förmiddagskaffe avnjöts i en Prunus som jag fått av Ann Charlott (min bästa loppisbevakare). Den har tyvärr diskats i maskin så glasyren är lite tråkigt matt, men annars är det en prima kopp. Det är också lite nostalgi att dricka ur den för den väcker minnen från barnkalas hos min bästa kompis i Raivoberg.

Prunus är en av Stig Lindbergs mest populära serviser just nu, men när det begav sig (1962-74) hade den inte en chans mot Berså som var en riktig storsäljare hos Gustavsberg. Prunus är det latinska släktnamnet på träd som plommon, körsbär och hägg.

Zebra - turkos!

Koppen i mina drömmar! Kaffestunden i mitt turkosa kök skulle bli fulländad om jag hade denna kopp! Men med tanke på hur dyra delarna i Zebraservisen numera blivit så skulle det inte alls vara värt priset. Men medge att den är fin!

Zebra från Gefle är väl vanligast i svart, men gjordes även i rött, grönt, brunt och turkos. Eugen Trost stod för dekoren på denna servis som gjordes till Helsingborgsutställningen 1955. Den är handmålad.

Elefantmuggen

Dagens kopp är en mugg, och den är inte ens min, utan Tores. Han fick den av Jenny för många år sedan och den är fortfarande hans favoritmugg. Varm choklad blir extra god i elefantmuggen, sägs det, för att inte tala om varm saft. Och visst är den fin med sin lite naivistiska dekor och sina mörkblå elefantöron på sidorna!

Elefantmuggen har ingen stämpel, men man skulle kunna gissa att den är från Indiska.

Blå blomst

Om Mon amie var mina dyraste koppar i inköp så är Blå blomst mina dyrbaraste. Arvegods, naturligtvis. Vi har sex koppar med assietter samt en gräddkanna. Rickards faster Birgit har andra halvan av servisen. När vi fick den fyrkantiga kakelugnen av henne så gav vi henne en kaffekanna som tack.

Jag tycker att det är en elegant kopp och det är mäktigt att dricka ur den, för den är stor. Och lägg märke till det randiga örat!

Blå Blomst kommer från Royal Copenhagen. Dekoren har funnits sedan Den Kongelige Porcelainsfabrik grundades 1775. De blå blommorna är handmålade och består av tulpaner, rosor, vallmor, auriklar, nejlikor och snårvindor. En tekopp kostar i dag 799 kronor på danskdesign.nu.

Mon Amie

Mina dyraste tekoppar som jag köpte på en nätantikaffär för ett par år sedan, med härligt tunt gods som är trevligt att dricka ur. Fast lite tråkigt är det att de var så lätta att skaffa. Det är trevligare när det är en liten historia bakom, och man har ett minne från när man fick syn på koppen första gången, när hjärtat klappar lite hårdare tills man har fått den i sin hand och verkligen äger den.

Mon Amie är en Rörstrandskopp formgiven av Marianne Westman och tillverkad 1952-87. Den finns även i en rundare modell.

Amanita

Minns ni kopparna i morfars stuga på Sandnäsudden? Jag hittade dessa i en låda med "överblivet stugskrot" som morbror Lennart tog ner från vinden när de skulle sälja huset. Det var mamma som köpte servisen till mormor i present. Å så synd att inte fler delar finns kvar!

Amanita muscaria är det latinska namnet på röd flugsvamp, och om man tittar noga på kopparna så ser man att prickarna är lite oregelbundna. Tillverkades 1939-47 av Gefle.

Blå Ulla

Rykande färsk i mitt koppskåp är denna kaffekopp som jag i dag köpte för en tjuga. Dekoren tilltalar mig inte på samma sätt som andra Geflekoppar, och den saknar fat, men glasyren är fantastisk. Det syns tyvärr inte hur den blänker i kapp med kakelugnen i bakgrunden.

Blå Ulla är tillverkad av Gefle. Fatet är mörkblått. För mig okänd designer, men mönstret är till förvillelse likt Blå blomster som ritades av Birgit Ternell och var i produktion 1970-75. Kanske är Blå Ulla en föregångare till denna?

Koka blå

Det började på allvar när jag hittade en Koka blå-kopp på Myrorna. Kaffet blev så vackert i den och den var skön att hålla i. Men eftersom jag tycker om former och mönster så nöjde jag mig inte därmed. Det skulle bli fler koppar ... Koka är dock fortfarande min favorit eftersom den är så enkelt stilren. Nu har jag fyra kaffekoppar, en tekopp, några assietter och en tekanna.

Koka formgavs 1956 av Herta Bengtsson som också gjorde Blå eld. Koka finns även i brunt och grönt. Den tillverkades av Rörstrand så länge som till 1988.