Mors dag

På mors dag vill jag ha en blomma plockad av en barnhand, och lite uppmärksamhet. Det fick jag. Och en sång.

Svärmor fick en blombukett plockad av min hand. Och en kruka som Signe hade målat på fritids.

Den har fyra olika sidor.

Den här sidan är hon mest nöjd med själv.

Kafferast i vårstädningen

Nu är golvet skurat, innanfönstren borttagna och rutorna putsade. Det är härligt att göra sommar i rummet som av tradition kallas salen. Det känns nästan som att befinna sig utomhus när det bara är en enkel glasruta emellan rummet och det gröna, himlen och fågelsången. Fågelsången!


Med doften av såpa i bakgrunden tar jag mig en kopp kaffe. En halvgammal kakburk från Ungern står under en halvsnygg kopp från Freiberger Porcellain, made in GDR. Det är egentligen en av våra utflyktskoppar, de där billiga, omaka, som kan få hänga med på stranden eller i skogen och som jag inte gråter över om de skulle gå sönder.

Sommar sommar sommar

Nu är den ju snart här, sommaren, och man kan tillåta sig att längta efter kaffe i det gröna. Och det är så här utflyktskorgen ska vara packad: koppar av porslin, med fat, nybakt vetekrans, kaffet i kanna, duk. Och alltihop plockas upp ur en spånkorg. Inga plastpåsar, -burkar, -muggar -kassar så långt ögat når.

Fast den där kaffekannan... Nog är termosen en bra uppfinning, om man gillar varmt kaffe. Och kanske plastpåsar ändå, om man inte gillar torra bullar. Och ska man gå en bit så är ryggsäck inte helt fel.

Maj Lindman målade skolplanschen för månaden juli. Vi har den i stugan, den som vi besöker mest om vintern. Då känns det inte tillåtet att drömma om sommaren, eftersom det skulle förta glädjen över vårvintern, som ju är underbar. Men nu. Nu är smultronen inte långt borta.

Te och en bok

Vad vore livet utan böcker? Och vackra är de också. Man skulle kunna ha en blogg om bokomslag lika gärna som om koppar.

Koppen är Gefles Lavendel (Percy förstås) som låg i en låda med "gammalt skrot" som jag fick av min morbror när han skulle sälja sitt hus. Det är mormors kopp som hamnat i lådan via morfars sommarstuga. Och tänk att den hittade till mig!

På brödet har jag inte lagt en skiva kroppkaka med sylt, utan en ost med nötfyllning och fikon-russin-chili-chutney på toppen. Det är min matsyster som gjort det och det är mycket gott.

Fikatips

Har man vägarna förbi Kullahalvön i nordvästra Skåne så är det en god idé att titta in hos Flickorna Lundgren på Skäret. Där finns, förutom utsökt kaffebröd, en vacker trädgård. När vi var där för ett par år sedan så fanns det dessutom bondgårdsdjur vilket barnen tyckte var väldigt trevligt.

Bara att få dricka ur Katarina Brieditis Pergola (Rörstrand) gör besöket värt. Kaffet serverades dessutom ur välpolerad kopparkaffepanna. Den som håller i tekannan är ingen mindre än Ann Charlott som jag gör så mycket roligt med och som försett mig med så mycket vackert porslin.

Här sitter våra äldsta barn och mumsar. Jordgubbssaften var hemgjord och himmelskt god.


Systrarnas café är välbesökt, så man kanske måste börja med att beundra trädgården i väntan på ett ledigt bord. (Det ser ut som om Signe försöker böja sig in i bild, men i själva verket så är hon beskuren i efterhand.)

Sitta i skuggan

Vi har röjt sly på vår sida av grannens jordkällare. Och då kliar det i fingrarna - man bara måste tälja. Jag och barnen tog var sin kniv och satte oss i skuggan. Vilken lisa att bara sitta och låta kniven arbeta i det färska träet samtidigt som man filosoferar över vädret, trädgården eller livet i allmänhet. Så nu har vi stödpinnar för bönor och andra baljväxter så att det räcker och blir över.

Koka är en bra kopp att ta med sig ut. Den klarar av lite hårda tag. Jag välte till exempel ner den från nya uthusets provisoriska bro utan att den gick sönder.


Och vivorna bara sprutar fram!

Lade ni märke till min fina kniv? Den fick jag av min bror en födelsedag för ett par år sedan. Tycker ni att den är fin så ska ni kolla in andra knivar som han har gjort. Det kan ni göra om ni klickar här.

Pingstliljan fick bråttom

Nu exploderar vårblommorna i rabatterna. Här dansar narcisserna i värmen. De får mig att tänka på en klassisk dikt av William Wordsworth. Och visst kan det vara så att en naturupplevelse kan vara så speciell att man vill dansa när man tänker tillbaka på den (förutsatt att man har Wordsworths goda bildminne).

Daffodils

I wandered lonely as a cloud

That floats on high o'er vales and hills.

When all at once I saw a crowd,

A host, of golden daffodils;

Beside the lake, beneath the trees,

Fluttering and dancing in the breeze.

Continous as the stars that shine

And twinkle on the milky way,

They stretched in never-ending line

Along the margin of a bay:

Ten thousand saw I at a glance,

Tossing theirs heads in sprightly dance.

The waves beside them danced, but they

Out-did the sparkling leaves in glee;

A poet could not be but gay,

In such a jocund company!

I gazed - and gazed - but little thought

What wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie

In vacant or in pensive mood

They flash upon that inward eye

Which is the bliss of solitude;

And then my heart with pleasure fills,

And dances with the daffodils.

Två generationer hyllpapper

I trädgårdsboden finns ett litet skåp av sockerlådor med dörrar av plywood. Varje sommar blir halva boden lekstuga och då är skåpet skafferi. Därav det nya papperet på hyllorna. Men inte finns det så fina hyllpapper som förr. Se bara på dessa rutor som moster Ester klätt sitt skåp med.

För övrigt så är det snart dags för den årliga storstädningen. Då åker allting ut och så såpskuras boden innan vi möblerar och lägger ut mattor. Och så inviger vi lekstugan med ett ordentligt fika, helst med lite hemtrevligt regnsmatter på plåttaket!

Dagens kaffekopp

I dag blir det sen middag så jag måste ta mig en smörgås och lite microvärmt kaffe (som ni ser på den "döda" färgen) för att klara mig. Kaffet serveras i Teema, men det intressanta är kanske i dag servetten.



Jag hittade de här servetterna på Dollarstore. Ganska roliga eftersom de har koppar och kannor som motiv. Och de gör alla reklam för mjölk av ett visst märke.

I majsolens sken

Se vad man kan kratta fram under fjolårsriset. Det är alltid lika roligt att börja med vårbruket. Och när vårsolen värmer och torkar upp så vill man inte göra annat.


Men en kaffepaus har man alltid tid till, invid en varm uthusvägg där man kan sitta och betrakta allt som måste göras i trädgården.


Se så bra de nya servetterna från Indiska passar till både duk (en av svärmors utrensade) och koppar. Jag skulle gärna ha en klänning i ett sådant tyg. Nej, förresten, ett förkläde skulle kanske räcka, eller en liten kappa till köksfönstret.

Nostalgidukning

Tussilago fanns inte när jag var barn. Eller rättare sagt där jag bodde. Så när mina barn nu plockar dem på våren så känns det väldigt högtidligt.

Dessa senapsgula tallrikar fanns däremot i mitt hem, då även med bruna assietter. Jag har endast fyra tallrikar, så vi kan bara använda dem om någon av oss inte är hemma. Duken är tantvävd och bidrar till retrostämningen.

Det slår mig hur små de är, eller rättare sagt hur stora dagens tallrikar är. En på jobbet blev tvungen att byta köksskåp för att de nya tallrikarna skulle gå in.

Fast det är ju många saker som har blivit större. Tänk bara på påsarna till lösgodis.

Bo Fajans heter tillverkaren.

Dagens kaffekopp

Dagens kaffekopp är en importkopp som egentligen inte är så funktionell då örat är alldeles för litet, men ändå tjockt på något sätt. Kaffet svalnar också ganska snabbt i den vida, tunna koppen. Men det är fascinerande att se hur genomskinligt porslin faktiskt kan vara.

Den österländska känslan förstärks av den handsydda bordstabletten. När min japanska brevvän besökte mig i början av 90-talet hade hon med sig fyra stycken, som en gåva från hennes mor till min.

Assietten heter Vadstena och kommer från Rörstrand.

Nej men, är det inte...

Ja, det är det! Stig Lindbergs Ranka från fyrtiotalet som jag suktat efter så länge.

Jag hittade en sommarvarm hörna härom dagen, dit jag tog min stol och mitt korsord. Sommarillusionen hade kanske funkat om det inte hade varit för den stora snöhögen som jag hade i blickfånget. I går gick jag lös på den med en spade, för nu är ju våren här och då ska snön laga sig iväg. Även från min gräsmatta.

Med blicken i korsordet var det ändå en trivsam fikapaus med solen, storspoven och Ranka.

Ranka är en fantastisk kopp med sin handmålade blomsterslinga och vackra form. Det här är en tekopp i flintporslin och hur skört det kan vara blev jag varse redan när jag packade upp den. Jag hade råkat stöta bort en flisa från fatet redan innan jag kommit hem! Man kan bli hur arg som helst på sig själv, men gjort är gjort och jag lär mig att emballera bättre nästa gång.

Jag har ett udda kaffefat i benporslin så tydligen gjordes servisen senare i det hållbarare materialet.

Dagens kaffekopp

Dagens dukning kan man kanske kalla porslinsbloggarens motsvarighet till dagens outfit (Joannas förslag). Kaffekoppen är från Arabia, (med en beteckning som jag har glömt, eventuellt Nr 0Q). Jag köpte fem koppar för 35:- av en tant på en loppis i Arvidsjaur för många år sedan.

Arabia gjorde flera liknande koppar med olika stora prickar placerade i olika mönster. På en antikaffär i Haparanda såg jag många av dem, både blå och gula.

Alla kom hem tidigt i dag och Tore gjorde våfflor. Kaffedoften spred sig och livet var (och är fortfarande) härligt. Nu är barnen ute och cyklar i solskenet, R spikar panel i nya uthuset/verkstaden och jag kopplar av framför datorn en stund innan det är dags att starta grillen.

Assietten har 1998 års blå nyans av Höganäs Collection.

Grönsaksdrömmar

Det är dags att så bönor och andra grönsaker som ska börja sina dagar inomhus. Det kommer bland annat att bli broccoli, bondbönor, rödspräckliga bönor och yin yang-bönor.

Eftersom jag druckit så mycket kaffe på förmiddagen (svärmors goda) så nöjde jag mig med ett glas saft på eftermiddagen. Underlägget är nytt och inköptes på Designtorget.

Jag kunde inte välja och eftersom jag älskar mönster så blev det några stycken...

Bokcirkel

När vi träffas hos Maria bjuds vi utsökta kladdkakor på Mateus, och ibland även en bok. Och vad vi uppskattar den lilla lyxen! Det är en fantastisk tillgång på många sätt att ha en Bokia-anställd med i bokcirkeln. (Men naturligtvis uppskattar vi dig mest för den du är, Maria!)



Teet dricker vi ur koboltblå Höganäsmuggar med träfaten i perfekt skick. Jag tycker att mjölkkannan är närmast fulländad i sin äggform, med pipen i vädret.

Collection heter serien som snabbt blev populär i början av 90-talet. Kvinnan bakom muggen heter Marie-Louise Hellgren.

Miniberså

Visst är den söt, den lilla minikoppen som en av mina systrar har som motvikt på en tekula.


Se så liten den är, även i en barnhand som denna.

Jag är rätt svag för miniatyrer. Jag hade en period under min barndom när jag tillverkade många miniatyrföremål, både till mitt eget dockskåp och mina systerdöttrars Barbiedockor. Det blev några virkade dukar, vävda mattor, fotoramar av kartong och mycket annat. Nu har jag hittat en blogg som får mig att vilja återuppta den sysselsättningen. Har ni inte sett den redan så gå in och titta på Call of the Small.

1 maj

Och vad är mer passande att presentera denna dag än Arbetarservisen som Wilhelm Kåge formgav helt i tidens anda, den som förespråkade mer skönhet åt folket med mottot "Vackrare vardagsvara".

Arbetarservisen var hans första. Sedan kom bland annat Pyro som jag skrivit om förut. Men som vanligt var det inte målgruppen som köpte den, utan de ur medelklassen som uppskattade god formgivning.

Jag gillar Kåges hemtrevliga formgivning och skulle inte ha något emot att äga en Liljeblå kopp. Det syns inte på bilden, men den har det vackra mönstret inuti också, i botten. Jag tröstar mig med att jag har ett stort antal delar till Spaljé (dock inte någon kopp!).

Eftersom min egen loppisbild var för suddig så har jag lånat en från Nationalmuseums hemsida.