Biskvi på blåvinge

Jag botaniserar bland stickpoddar på You Tube. Jag har ännu inte hittat någon som känns klockren, men det är ganska trevligt att få tips och inspiration från olika delar av världen. Och så kaffe till förstås, i dag i den där Gustavsbergskoppen jag köpte på loppis i somras. Assietten är Blåvinge från Rörstrand, av Herta Bengtsson, producerad 1952-59 (enligt Aletorp antiks hemsida).

Äntligen hemma

När man har varit hemifrån en längre tid och får en förmiddag vid köksbordet med en kaffekopp - det är ett privilegium. Koppen kommer från Gustavsbergs porslinsfabrik.

Ketty

På Olofsfors bruk finns den här rara koppen i utställningarna, Ketty från Gustavsberg med stämpel "1918". Ketty hette dessutom en tant som hade rastverksamhet på min skola och som jag tyckte bra om. 

Äntligen fredag

Den här fredagen slutar jag tidigt och dricker eftermiddagskaffe hemma. Koka, Amanita, Mon Amie, Blå blom eller Pors, vilken ska jag välja?

Sankta Lucia

Det var några år sedan, men det är faktiskt jag som lussar för er här! Tror ni att det är Adam jag beundrar när jag tittar ner på brickan? Nej, den koppen betydde inget alls för mig då. Jag kommer faktiskt inte ens ihåg att vi hade någon sådan. Den blanka vridna gräddkannan däremot, den var fin!


Jag har dopklänningen som lusseskjorta!

Adam är, som de flesta känner till, en av Stig Lindbergs mest omtyckta koppar.

Nu finns den också, sedan ett antal år tillbaka, i nyproduktion. Mycket trevligt! Men inte riktigt samma sport som att loppisfynda...

Paus i blåbärsplockandet

Vår stuga ligger mitt i blåbärsriset. Bären brukar räcka till alla vinterns frukostsmoothies och mycket mer. Men i år - inte ens en liten hink! Så vi får äta dem med andakt. Eller söka upp någon annan blåbärsskog.


Sista fikat i stugan på ett tag. Kaffet i en brun Lindberg-kopp. Kakorna på ett litet Nittsjö-fat som jag köpte i somras på antik- och kuriosakaféet invid fabriken.

Något jag inte trodde fanns

Se vad jag har hittat: Hagtorn-tekoppar, två stycken i fullt acceptabelt skick. Då borde det rimligtvis också finnas kaffekoppar. Tänk så trevligt det vore att få kaffet på maten i matchande kopp. Kommer ni inte ihåg hur matservisen ser ut så finner ni ett gammalt inlägg här och ett till här.

Kopparna fanns på Myrorna på Adolf Fredriks Kyrkogata i Stockholm. Och de höll sig hela under hela resan hem.

Nej men, är det inte...

Ja, det är det! Stig Lindbergs Ranka från fyrtiotalet som jag suktat efter så länge.

Jag hittade en sommarvarm hörna härom dagen, dit jag tog min stol och mitt korsord. Sommarillusionen hade kanske funkat om det inte hade varit för den stora snöhögen som jag hade i blickfånget. I går gick jag lös på den med en spade, för nu är ju våren här och då ska snön laga sig iväg. Även från min gräsmatta.

Med blicken i korsordet var det ändå en trivsam fikapaus med solen, storspoven och Ranka.

Ranka är en fantastisk kopp med sin handmålade blomsterslinga och vackra form. Det här är en tekopp i flintporslin och hur skört det kan vara blev jag varse redan när jag packade upp den. Jag hade råkat stöta bort en flisa från fatet redan innan jag kommit hem! Man kan bli hur arg som helst på sig själv, men gjort är gjort och jag lär mig att emballera bättre nästa gång.

Jag har ett udda kaffefat i benporslin så tydligen gjordes servisen senare i det hållbarare materialet.

1 maj

Och vad är mer passande att presentera denna dag än Arbetarservisen som Wilhelm Kåge formgav helt i tidens anda, den som förespråkade mer skönhet åt folket med mottot "Vackrare vardagsvara".

Arbetarservisen var hans första. Sedan kom bland annat Pyro som jag skrivit om förut. Men som vanligt var det inte målgruppen som köpte den, utan de ur medelklassen som uppskattade god formgivning.

Jag gillar Kåges hemtrevliga formgivning och skulle inte ha något emot att äga en Liljeblå kopp. Det syns inte på bilden, men den har det vackra mönstret inuti också, i botten. Jag tröstar mig med att jag har ett stort antal delar till Spaljé (dock inte någon kopp!).

Eftersom min egen loppisbild var för suddig så har jag lånat en från Nationalmuseums hemsida.

Lördagskväll i hufvudstaden

Hos systerdotter i Rågsved serverades kvällskaffet i Stig Lindbergs fina Medicinalväxter och frukostteet i Arthur Percys lika fina Variant. Och det märks att vi är av samma sort, den som fyller hyllor, skåp, garderober och lådor med sköna ting. Underbart för ögat!

Blå blom

Till vårt första gemensamma hem fick jag på min födelsedag två koppar av min svärmor och två av min mor. Det var Blå Blom, en 1800-talskopp som sedan några år tillbaka inte tillverkas längre, lite synd med tanke på att det är den kopp som varit i produktion längst (utan avbrott, vad jag vet) i vårt land.

Blå Blom är för mig kaffekalas i trädgården med vit linneduk och vackra småkakor, sol genom lövverk, syrendoft och fågelkvitter. Och någonstans i bakgrunden vita kökshanddukar på tork i den varma försommarbrisen.

Jag har tre varianter av Blå Blom. Den till höger är den enda som faktiskt har blommor i dekoren. De övriga har den mer vanliga druvklasen. Inspirationen till koppen kom från England där det på 1800-talet tillverkades liknande porslin med dekor av blå porslinsmassa.

Prunus III

Den här koppen har jag visat förut, men inte i närbild. Visst är modellen fin? Den heter LI och användes även till Adam, Spisa Ribb och ett par till dekorer av Stig Lindberg. Synd bara att dekoren ligger utanpå glasyren. Ni ser hur matt den har blivit på koppen. Fatet är i bättre skick.

Prunus

Dagens förmiddagskaffe avnjöts i en Prunus som jag fått av Ann Charlott (min bästa loppisbevakare). Den har tyvärr diskats i maskin så glasyren är lite tråkigt matt, men annars är det en prima kopp. Det är också lite nostalgi att dricka ur den för den väcker minnen från barnkalas hos min bästa kompis i Raivoberg.

Prunus är en av Stig Lindbergs mest populära serviser just nu, men när det begav sig (1962-74) hade den inte en chans mot Berså som var en riktig storsäljare hos Gustavsberg. Prunus är det latinska släktnamnet på träd som plommon, körsbär och hägg.