Evas trädgård

Att jag tycker om lövverk mot himlen har ni nog förstått. Här är det plommon och augustikväll.

Evas grönsaksland är odlat på diagonalen, med speciellt dekorativa hörn. En riktig potager.

Ett färgstarkt hörn av trädgården. Och i nästa inlägg blir det äntligen en kopp! (Som faktiskt passar trädgårdstemat mycket bra.)

Evas milda färger

Änglar och druvor

En liten del av Evas änglasamling på pianot. Jag är så förtjust i sådana här träfigurer. De här änglarna har så näpna ansikten och frisyrer och blanka böljande kjolar i klara färger. Knubbiga små händer. Och så guld!


Druvorna har också änglalikt rosiga kinder.

Hos Eva

Gyllenkroks Astrakan mot kvällshimlen. Jag har haft förmånen att få se Evas hem och trädgård i bästa skördetid. Och jag förstod att trädgården skulle vara precis så vacker och prunkande!

Jag tog en del bilder av skiftande kvalitet både ute och inne och några kommer ni att få se här de närmaste dagarna. Det kommer även koppar. Förstås.

Ringblommor och annalkande höst

Oj, vad kvällarna har blivit mörka. Det är hög tid att hänga upp gardiner så att inte de svarta rutorna ska blänga på oss. Eller förbipasserande betrakta oss som i ett tittskåp.

Jag valde Tulip

Det här är en kopp helt i min smak med stiliserade blommor i bleka färger. Jag har inte lyckats ta reda på vem som gjort dekoren, men fatet ser ut att kunna vara gjort av Helmer Ringström.

Värdinnan, tillika födelsedagsbarnet, har just kommit ut med kannan. Snygg, eller hur? Förmodligen tänkt till te och hett vatten, men den här dagen var den ena fylld med kaffe. Ser ni förresten smultrontrappan i bakgrunden?

Och vilket kaffekalas det blev! Hela familjen hade varit engagerad i bakningen så det var ett dignande kakfat vi bjöds från. Här ser ni den läckra tårtan flankerad av Tulip och Ann Charlott. Klänningen matchar inte riktigt koppen, men väl tårtan och bären. Och den vackra dagen!

Mias koppar

Jag har varit på kalas i veckan. Två gånger. Hos samma person. Och det är så roligt att gå runt och titta i det här huset. Man hittar vackert arrangerade samlingar överallt. Det här är den nyaste, tror jag. Gissa vilken kopp jag valde.

Vädret var fantastiskt så första tårtkalaset dukades fram i trädgården, den genomtänkta, fina. Jag återkommer med fler bilder när jag har mer tid.

Hallonlycka

Jag sitter på min lilla veranda och rensar hallon i solskenet. Jag försöker sätta ord på känslan, den där man har när allt stämmer. Rofylld, men ändå på något vis upprymd. Bekymmer, vad är det? Alla krämpor och rädslor är också försvunna. Solen, vinden, trädgården, fåglarna, familjen, hallonen - allt bidrar.

Det är väldigt meditativt att plocka och rensa bär och samtidigt tänka på att man fyller vinterförråden och att barnen i kväll ska få en särdeles god och nyttig efterrätt som inte färdats en enda kilometer med vare sig flyg, båt eller lastbil.

Och i morgon är semestern slut. Men jag är faktiskt både utvilad och stimulerad efter den här sommaren så jag tycker faktiskt att det är dags! (Ja, jag vet, jag lät som någon i Familjen Bra, men det får ni stå ut med.)

Gamla prästgården

Mormorssaft och tantbakad bulle vid hembygdsgården i Arvidsjaur.

Vacker brorsdotter bakom vacker pelargon.

Se bara vilka kronblad! Och vädret! Sommaren vill aldrig lämna oss.

Min brors amerikanska veranda

Mariannes myshörna. Många härliga fikastunder med gott kaffe med grädde blev det, faktiskt så trevliga stunder att jag inte hade en tanke på att ta någon bild på själva fikat.

Paus i blåbärsplockandet

Vår stuga ligger mitt i blåbärsriset. Bären brukar räcka till alla vinterns frukostsmoothies och mycket mer. Men i år - inte ens en liten hink! Så vi får äta dem med andakt. Eller söka upp någon annan blåbärsskog.


Sista fikat i stugan på ett tag. Kaffet i en brun Lindberg-kopp. Kakorna på ett litet Nittsjö-fat som jag köpte i somras på antik- och kuriosakaféet invid fabriken.

Hallonröda är mina drömmar

Vi har ett vildhallonsnår på tomten. Varje dag plockar vi en kanna av de väldoftande bären. Det blir några syltburkar till vintervåfflorna. Men de vackraste bären kommer att pryda höstens tårtor.


Första hallondagen rymdes skörden i mormors stora engelska kopp. Min vällingkopp.

Se så vackert böljande trädkronorna är. Det är något visst med engelskt porslin ändå.

Känner ni igen tillverkaren? Den här koppen är också gjord av Woods i Burslem, Staffordshire. Stämpeln användes från 1917. Förmodligen är koppen nyare, men måste vara gjord före 1960 då stämpeln har tillägget "Detergent Proof" eller liknande (enligt thepotteries.org).

Näst godaste bären

Sommarens sista smultron bör inmundigas med andakt, solvarma, och först sedan man ordentligt insupit den himmelska doften.

Augusti

... och jag vill hålla fast sommaren, suga in solens värme långt och länge, låta vågorna omsluta mig, för nu är nätterna mörka och varje dag kan bli sommarens sista.