Snö, ved och vatten

Jag känner mig som gumman på den gamla skolplanschen. Vatten till kaffet behöver jag inte bära, men väl ved till kakelugnarna. Men det är bara trevligt! Däremot börjar jag vara less på att skotta snö. Har man bara gott om tid är det ganska rofyllt att gå med skjutspaden, men när man har bråttom iväg på morgonen och plogbilen just har lagt en tung snövall över infarten är det inte lika roligt. Men det är bra träning!

Nu är det dags att sätta på hurran till eftermiddagsfikat! Skönt med rinnande vatten ändå!

Plats för en ny?

En favoritkopp gick i kras. Så går det när man travar dem tre och tre för att alla ska rymmas. Det är på ett sätt självreglerande. Ju fler koppar jag köper desto farligare lever de, så antalet är ganska konstant fast jag fyller på med nya då och då.

Men just den här koppen hade väl kunnat låta bli att åka i golvet! Den var ju så fin och härlig att dricka ur. Tur att jag tog en bild av den medan den fortfarande var brukbar.

C-uppsats

Än så länge är jag bara i förberedelsestadiet, men det tar ändå på krafterna att använda hjärnan! En kopp te och lite nyttigt godis hjälper till att hålla koncentrationen uppe.

Koppen är en Koka blå, den enda tekopp jag har av den sorten. Annars har jag fyra kaffekoppar som används flitigt. De är ju så rymliga och ändamålsenliga!

Fast nu för tiden kanske jag inte tar med mig dem ut i trädgården, för jag vill inte riskera att skada någon fler än den som jag kantstötte härom året.

Jag har dammat av min gamla Nikon. Nej, nu ljög jag; jag har tagit fram den nyare digitala systemkameran som jag inte använt på ett tag. Jag har blivit less på den dåliga bildkvalitet som mobilkameran ger. (Se bild ovan!)

Nu ska jag återgå till att fota alla hemmabilder med riktig kamera. Den är dock lite stor att ha med sig i bakfickan, så det blir nog en del mobilbilder i fortsättningen också.

Det här med att blogga. Det är ju så roligt att skriva och visa bilder! Och kul att sedan se tillbaka och minnas vad jag gjort, hur jag tänkt, vilket väder det var, vilken kopp jag drack ur! Om sedan någon annan kan ha glädje av det är det en rolig bonus.

Men så kommer perioder när jag tänker annorlunda. Bloggandet tar tid och har inget syfte, renderar varken inkomst eller uppskattning. En röst i mig säger att det bara är tjoller (som man säger här i trakten) och inte är till någon som helst nytta, vilket förstås är helt sant.

Men ändå. Visst finns det mycket här i världen som finns till bara för att! Så då går jag in till min blogg igen och gör mig hemmastadd. Den här gången låg en uppmuntrande kommentar och väntade på mig som ett brev på hallmattan. Jag tror att jag tar och sätter ihop ett nytt inlägg!