Fika på 1890-talsvis

Hackåsgården på Jamtli i Östersund - i den här fantastiska miljön kan barn och deras föräldrar fika eller äta sin lunch under vinterhalvåret när öppna förskolan är igång. Jag kan bekräfta att fikat smakar extra gott när man avnjuter det på den soffan!

Gula, bruna, blå...

... och ett par vita ägg från Skarviken ligger i spillkum av Björn Larsson i Bjuröklubb.

Snö, ved och vatten

Jag känner mig som gumman på den gamla skolplanschen. Vatten till kaffet behöver jag inte bära, men väl ved till kakelugnarna. Men det är bara trevligt! Däremot börjar jag vara less på att skotta snö. Har man bara gott om tid är det ganska rofyllt att gå med skjutspaden, men när man har bråttom iväg på morgonen och plogbilen just har lagt en tung snövall över infarten är det inte lika roligt. Men det är bra träning!

Nu är det dags att sätta på hurran till eftermiddagsfikat! Skönt med rinnande vatten ändå!

Korv och kaffe på stranden

I lördags var det fantastiskt väder så vi for till stugan, plockade lingon, blåbär och kantareller - och fikade förstås.

Kondis hemma

En gång i tiden var det kafé i vårt hus.
- Ska vi cykla till Oljeberget och fika? sa man till varandra i grannbyarna på 1940-talet.
Kanske är det därför vi fikar så mycket hemma hos oss. Det sitter i väggarna, så att säga.

Sommarlängtan

Solen värmer genom syrenernas grenverk. Vi har plockat blåbär och hallon till bullarna vars doft blandas med gräsets och blommornas. Saften är blandad och kaffet är kokt. Visste vi att uppskatta i augusti det vi saknar i februari?

Koppar på papper

Det är inte bara trevligt att omge sig med koppar och att dricka ur dem - det är också väldigt roligt att rita koppar, tycker jag. Här har jag använt tusch och vattenfärg och målat med en träpinne, därav ojämnheterna.

Uppdaterad pausbild

Tranor trumpetar kacklande ovanför. En rödhake trippar under buskarna. Solljuset silas genom pilens bladverk. Sista sommardagen.

En fin färglåda

Betydelsen av vackra bilder, det är något som förpackningsformgivarna i vår del av världen inte tänker tillräckligt mycket på. Men se på denna färglåda från Kina!

Jag tror det är fler än jag som uppskattar berättande bilder och som blir alldeles till sig av en sådan här förpackning. Glada barn, glada färger och en vacker bakgrund!

Visst ser det fint ut, och roligt, att åka släde bakom en dalahäst, bland snötyngda träd?

Flingor faller runt vårt hus

spelade Signe i går på altfiolen. Och i dag blev det verklighet. Åh, att stiga upp, dra ifrån gardinen och upptäcka årets första snö. Jag blir lika glad varje år och skyndar mig ut för att trampa, skutta, göra en snöboll, andas in vintern!

En för vardag och en för fest?

Sommarens husvagnssemester var fantastisk på många vis och framför allt gav den mig perspektiv på min prylhunger. För det har varit så att jag har velat ha allt vackert som jag har sett omkring mig. Och många koppar har det blivit. Och fat. Och muggar, tallrikar, kannor, skålar och glas. För att inte tala om alla andra saker som är vackra. Men det skulle ju faktiskt räcka med en kopp för vardag och en för fest.

Ju mer jag tänker på det så inser jag att det där lyckoruset som jag får av ett lyckat loppisinköp, det svalnar, och så dukar jag med de gamla favoriterna trots allt. Och blir bara stressad av att ha det så trångt och stökigt.

Lyckligtvis så har jag kommit på en lösning: Jag tar en bild på föremålet jag vill köpa - och så har jag det ju, på sätt och vis. Och sedan när jag har tittat tillräckligt länge på bilden är jag lite grann botad.

Tror ni att jag kan gå så långt att jag gör mig av med saker som jag egentligen inte rymmer eller behöver? Kanske kan jag pröva att packa ner allt överflödigt och se om jag kan leva utan det. Och sedan ha en hejdundrande porslinsloppis. Skulle någon vara intresserad av den?

Köksbordet vid middagstid

Maten är snart klar, men ingen har tid att röja på köksbordet. Alla sitter med sitt och lystrar inte, känner inte hungern ännu. Men snart blir det bråttom!

Bagarstugan slutligen

Och på vägen hem var vi alla mycket nöjda med vår dag i Gallejaur. Tore tog en massa bilder på renar genom den smutsiga bakrutan.

Stora huset

I köket hände allt på den tiden denna gård var befolkad. Här sov, åt och arbetade man. I taket torkades såväl slöjdvirke som kläder och hästdon. Till höger står en självspelande orgel och framför fönstret en snart hundraårig blomsterlönn. Det måste ha varit trångt och fyllt av dofter, men med en gemenskap som vi inte har i dag.


Tre ogifta systrar skötte tre gårdar som tidigare generationer uppfört. Lite hjälp fick de av de tre ogifta bröder som också bodde i byn. Den här gården byggdes av systrarnas morfar och har 14 byggnader. I självhushållningens tid skulle man tillverka allt själv och behövde ett hus för varje funktion: boningshus, bagarstuga/sommarstuga, smedja, ladugård, stall, sommarladugård, loge, jordkällare, avträde och diverse bodar. Vilken rikedom att ha så stora ytor och ett sådant överflöd av skog bakom knuten att man kan bygga en till byggnad om man behöver. Bara så där!

Här är en länk till en film om systrarna Karlsson som bodde här hela sina liv. Den yngsta systern levde så länge som till 2008.

På sextiotalet byggdes ett modernt litet kök innanför stora köket. Jag föreställer mig att livet blev en aning lättare eftersom gamla köket bara hade öppen häll, inte ens någon järnspis.

Jämtslöjd

Om jag bodde i Jämtland skulle jag bara dricka lättmjölk. Och beundra förpackningen. Och de tomma filförpackningarna skulle jag nog hitta ett användningsområde för. Kanske skulle de kunna bli material till brickor att väva band med. Det skulle ju passa bra med tanke på motiven.

I sommar har jag sytt den här kudden från Rätan. Då får jag två jämtkuddar i soffan. Det känns extra bra eftersom jag har några jämtländska rötter. Kanske hade mormors mormor en liknande kudde på gården i Kall?

Evas trädgård

Att jag tycker om lövverk mot himlen har ni nog förstått. Här är det plommon och augustikväll.

Evas grönsaksland är odlat på diagonalen, med speciellt dekorativa hörn. En riktig potager.

Ett färgstarkt hörn av trädgården. Och i nästa inlägg blir det äntligen en kopp! (Som faktiskt passar trädgårdstemat mycket bra.)

Evas milda färger

Änglar och druvor

En liten del av Evas änglasamling på pianot. Jag är så förtjust i sådana här träfigurer. De här änglarna har så näpna ansikten och frisyrer och blanka böljande kjolar i klara färger. Knubbiga små händer. Och så guld!


Druvorna har också änglalikt rosiga kinder.

Hos Eva

Gyllenkroks Astrakan mot kvällshimlen. Jag har haft förmånen att få se Evas hem och trädgård i bästa skördetid. Och jag förstod att trädgården skulle vara precis så vacker och prunkande!

Jag tog en del bilder av skiftande kvalitet både ute och inne och några kommer ni att få se här de närmaste dagarna. Det kommer även koppar. Förstås.

Hallonlycka

Jag sitter på min lilla veranda och rensar hallon i solskenet. Jag försöker sätta ord på känslan, den där man har när allt stämmer. Rofylld, men ändå på något vis upprymd. Bekymmer, vad är det? Alla krämpor och rädslor är också försvunna. Solen, vinden, trädgården, fåglarna, familjen, hallonen - allt bidrar.

Det är väldigt meditativt att plocka och rensa bär och samtidigt tänka på att man fyller vinterförråden och att barnen i kväll ska få en särdeles god och nyttig efterrätt som inte färdats en enda kilometer med vare sig flyg, båt eller lastbil.

Och i morgon är semestern slut. Men jag är faktiskt både utvilad och stimulerad efter den här sommaren så jag tycker faktiskt att det är dags! (Ja, jag vet, jag lät som någon i Familjen Bra, men det får ni stå ut med.)