Granit

Nu är det sista gången som ni måste stå ut med min prickiga strykbräda. (Men medge att den till en början utgjorde en perfekt bakgrund till de blåmönstrade tallrikarna.)

Det här är ett kaffefat utan kopp, men den sirliga bården tilltalade mig, så jag slog till på kaffefatet för en femma. Jag vet ingenting om Granit och har inte lyckats hitta någonting på nätet heller. Och så tur att jag hittar koppen, det lär jag nog aldrig ha.

Blå Pyro

Det här, mina vänner, är något så ovanligt som Blå Pyro. Grön Pyro har man sett i många hem och antikaffärer, brun också, men titta här - jag har en blå! Jag älskar visserligen den gröna och skulle gärna ha en hel servis, men nu har jag ändå en blå, och det är så fint att det är blå botten under den blå blomman.


Pyro är ännu en servis som gjordes till Sthlmsutställningen 1930. Det var den duktige Wilhelm Kåge som gjorde den, först i brunt, sedan i grönt och 1940 även i blått. Kaffekoppen är helt underbar. Jag ser den framför mig i handen på en 12-årig flicka i flätor och stickad kofta som just kommit in från en skidtur. Hon sitter vid det vaxduksbeklädda köksbordet och får en kopp choklad. Märks det att jag är lite svag för krigstidens Sverige? Kanske för alla mammas barndomsberättelser som var hennes bästa godnattsagor.

Orion

Visst ser det friskt och rent ut, vitt porslin med sparsmakad blå dekor. En fin detalj på Orion-tallriken är åsen mitt på brämet.

Är det stjärnbilden Orion som speglar sig i porslinet eller är det stjärnbaneret som låtit några av sina stjärnor dala ned?

Ännu ett konstverk att lägga i (den ännu så länge låga) traven med vida djupa tallrikar. Den är så fin! Och en bra kontrast till alla blomdekorer.

1931 om jag lyckats tyda den diffusa djupstämpeln rätt. Det stämmer också med designen på den tryckta stämpeln.

Druva

Ännu en blå, stämplad (tror jag) dekor, som för tankarna till antikens Grekland och det goda livet, festligheter, vänner och glädjerus!


En liten djup tallrik som en liten pojke kan äta sitt morgonfil i, eller kvällsgröten.

Jag är ingen expert på att tyda stämplar, men jag tror att denna tallrik är från 1920-talet, för sedan blev R:et i Rörstrand mindre snirkligt.

Birgit & co

Visst fattar ni att jag blev salig förra lördagen när jag hittade allt det här på Pingstkyrkans Second Hand. Det var som att plocka blommor till en vacker bukett.


Nej, nu ljög jag, Birgit hade jag sen förut, men hon kom fram för att hon passade så bra ihop med de andra.

Som hämtad från en broderad duk. Kafferep och nystärkta gardiner.


1932 kunde en Gustavsbergsstämpel ut så här.

Mon Amie II

I går blev jag bjuden på te i denna vackra runda Mon Amie. Mina koppar är, som någon kanske minns, av den rakare sorten. Innehavaren av den här koppen är också lycklig ägare till gräddkanna (som ni ser) och tekanna, ja faktiskt hela teservisen. Och - har skåp vars innehåll man gärna skulle vilja undersöka närmare. Vem vet, jag kanske återkommer med ett helt reportage om jag någon gång får glutta i dem!

Swedish Grace

När det är kalas i Flurkmark kan man ha så tur att man får dricka sitt te ur koboltblå (färgen heter Hav) Swedish Grace. Det hade jag förra söndagen! Och ser ni vilka läckerheter som bjöds till? Och ändå har jag inte fått med alla vackra cup cakes. Till den duken skulle de andra, mildare färgerna av Swedish Grace passa mycket bra. Man kan ju kombinera!

Louise Adelborg gjorde den s.k. nationalservisen till Stockholmsutställningen 1930. Dekoren är stiliserade veteax och påminner om Hertha Bengtssons Blå eld som kom mycket senare. I år har Rörstrand (Pia Törnell) kommit med en ny mugg för den som gillar stora, höga muggar.

Swedish grace kallades ju svensk design på 20-talet, ni vet allt det där som är smäckert och gracilt, lyxigt och välgjort såsom glas av Simon Gate och möbler av Carl Malmsten, med inspiration från antiken. Och sen kom funktionalismen.

Sändningsuppehåll

Nu blir det ett litet uppehåll i koppbloggandet. Jag tar mig en funderare ifall innehållet håller för en bredare publik eller om jag ska fortsätta att skriva för mig själv och mina nuvarande sex läsare eller hur jag ska göra. Jag är ju inte direkt ensam om att blogga om porslin.

Savoie

Kafékopp från Arabia, Savoie av Camilla Moberg, 1990-tal.

Ibland när man går på kafé finns det bara muggar till kaffet. Så trist! Man får känslan av att ta en snabb kopp i fikarummet på jobbet. Nej, att ha ett fat att ställa ner koppen på och en överskådlig mängd kaffe i den (tänk på värdet av att ta påtår) är viktiga delar av den rofyllda fikastunden.

Visserligen tycker jag att den här typen av koppar är gjorda i lite för tjockt gods (kaffet har en tendens att rinna bakåt över kanten), men jag förstår att restaurangporslin har lite andra krav på sig än det man hanterar hemma. Hellre en tjock kopp än en aldrig så tunn mugg!

Sockerkaka

Tore har bakat sockerkaka i de små bakformarna. Det har varit lite opraktiskt att baka bara en, men sedan vi köpte en till liten form kan man göra en halv sats sockerkakssmet som räcker precis till två kakor.

Ps. Jag sitter fortfarande och mumsar sockerkaka. Det är ju väldigt gott till kaffe, men sockerkaka och mjölk är annars en oslagbar kombination.

Melitta

Signe har bryggt kaffe i Melittakannan. Det blev verkligen gott. Man får förvärma allt för att få hett kaffe. Har man en vanlig spis kan man ställa kannan på plattan, men med induktion går det inte.

(Men oj, så prickig nya vaxduken är. Jag får lägga en enfärgad ovanpå, tror jag.)

Här är kannan och två av mina Melittatrattar. Den tredje är vit. Den har jag i stugan. Jag tycker att de små äggkopparna passar till, fast de antagligen inte alls har någon anknytning vare sig till Melitta eller kaffebryggning.

Hyacint

Så här fin är min Hyacint på fatets undersida. Som ni ser är den tillverkad efter sammanslagningen (mitten av 30-talet) med Upsala Ekeby, närmare bestämt 1956-69 enligt mitt porslinsregister.

Ranka

Vardagsfika vid datorn. Omaka, men ändå som hand i handske. 40-talskaffefatet Ranka av Stig Lindberg är så fint med den handmålade allmogeslingan i grönt, brunt, rött och blått. Jag gillar speciellt blomknopparna, som jag gissar att de små prickarna ska föreställa.