... men någon till liten kopp ska man väl kunna klämma in!
Ibland tar jag mig en tankepaus. Är jag en frossare när det gäller porslin? Borde jag inte nöja mig med det antal koppar som behövs - en till mig, en till Rickard och några till våra gäster?
Ja, visst vore det väl trevligt att vara så anspråkslös och förnöjd? Eller är det så att det berikar mitt liv så mycket att få njuta av dessa former, färger och mönster att jag blir en lyckligare, och därmed godare, människa, även gentemot min omgivning? Dessutom så tar jag ju bara hand om det andra inte längre vill ha, så ur miljösynpunkt känner jag mig inte ett dugg skurkaktig!
Så kom gärna och drick te i min Blå hyacint (se bild i blogghuvudet) så får ni känna vilken vacker känsla man får!
anspråkslös? toi?
SvaraRaderavad kläder är för joanna är porslin för dig. och jag har väldigt fullt också i mina skåp och låter aldrig bli ett vackert loppisfat eller en sjunde uppsättning glöggmuggar, även om det inte ser riktigt ut hos mig som hos dig. jag förstår dig alltså.
Tack, Jenny!
SvaraRadera