Jag sitter på min lilla veranda och rensar hallon i solskenet. Jag försöker sätta ord på känslan, den där man har när allt stämmer. Rofylld, men ändå på något vis upprymd. Bekymmer, vad är det? Alla krämpor och rädslor är också försvunna. Solen, vinden, trädgården, fåglarna, familjen, hallonen - allt bidrar.
Det är väldigt meditativt att plocka och rensa bär och samtidigt tänka på att man fyller vinterförråden och att barnen i kväll ska få en särdeles god och nyttig efterrätt som inte färdats en enda kilometer med vare sig flyg, båt eller lastbil.
Och i morgon är semestern slut. Men jag är faktiskt både utvilad och stimulerad efter den här sommaren så jag tycker faktiskt att det är dags! (Ja, jag vet, jag lät som någon i Familjen Bra, men det får ni stå ut med.)
Du har en så fin blogg!
SvaraRadera/ Sandra
Tack, Sandra. Så roligt att du tycker det!
SvaraRaderaMen man måste få känna sig som Familjen Bra/Duktig/Välfungerande, särskilt när trötta höstföräldrar skakar på huvudet och undrar varifrån dysfunktionella barn, trasiga bilar, sniglar i trädgårdslandet, glömda grejer på skola/dagis/fritids kom ifrån, och var alla semesterslantar, fingervantar och lagoma galonisar tog vägen. Man BEHÖVER så innerligt den där känslan när allt klaffar, så tag med dig den när vi brakar rakt in i mörka (men mysiga!) hösten.
SvaraRaderaÅ, Jenny, jag är redan den där höstföräldern! Vissa dagar när jag inte räcker till för allt som behövs, då ska jag göra som du säger, ta fram de bra dagarna ur minnet.
SvaraRadera