Mer Medicinalväxter

På Vindelns folkhögskola kan man beskåda denna skönhet, tekannan i Stig Lindbergs landstingsporslin. Bullig och fin.

Tripp, trapp, trull. Tyvärr används inte de här kannorna längre, men det är kul att de ändå visas upp.

Äggkopparna, däremot, ställs fortfarande fram till frukosten. Här ser ni mitt ännu ouppätna frukostägg ur två vinklar.

Jag har varit på kurs!

Ett stilleben som visar var fikahörnan är. Hemslöjdskonsulenten i Norrbotten hade med sig loppisdukar och engelska koppar.


Från början var det en kopp till, en Rörstrands Irene, men en deltagare (manlig) förstod inte att det bara var skådekoppar, utan tog den till kaffet.

Det var kvalitet på reklamgrejerna förr. Det som en gång var vanligt förekommande slit-och-slängsaker är nu sällsynta rariteter. Man får till exempel inte tag på en termometer i trä nu för tiden, så om den här går sönder så blir det kris.

Likadant är det med kaffetrattar för handbryggning. Helt plötsligt tillverkades de inte längre och jag blev överlycklig när jag hittade en plasttratt på loppis. Sedan hittade jag även ett par i porslin när jag började leta.

Klädtemat fortsätter

Nog är det trevligt att i sin klädkammare mötas av dessa hälsningar från en svunnen tid, skrädderiernas och hemsömmerskornas era... Jag vet inte om det var bättre förr, men nog är det lite trist med butikskedjor och stora upplagor. Nåja, överkomliga priser har de i alla fall, som passar alla kassor. Klänningen på bilden kostade till exempel under femtiolappen.

Otippat

Nej, att jag skulle lägga ut kläder, det trodde jag inte, men när jag hade vikit några tröjor kunde jag inte låta bli att fota dem. De bubbelgumklara färgerna gjorde mig på så gott humör!

Vår!

I går hjälpte jag gumman Tö på traven genom att skotta bort lite dagsmeja från snötäcket närmast entrén. Nu när det är varmt och skönt vill man ju inte längre sitta på ett skinn i drivan. Nej, nu är det trädgårdsmöbler som gäller, och vi vill alla sitta med utsikt mot våren, alltså den upptorkade sidan av gården som vetter mot solen.

Inte kunde jag gå förbi blomsterhandeln utan att bevekas av de här rara penséerna, så nu blommar det på min trapp, fastän krokusrabatten fortfarande ligger 20 cm under snön. Och storspoven har anlänt med sitt ljuvliga läte. Så nog är våren här alltid!

De här kopparna var en gång mina, men nu får jag nöja mig med att använda dem när jag hälsar på. Senast var det pannacotta som serverades i dem.

Jag vet inte varför, men jag tänker mig alltid dessa koppar i en kontorsmiljö från 60-talet. Kanske är det den skrivmaskinsgrå färgen eller de klisterlappsliknande prickarna som gör det. Snygga tycker jag i alla fall att de är.

Ja, ibland är jag faktiskt så storsint att jag ger bort mina vackra saker! Och det känns helt rätt. Jag har ju ändå tillgång till dem eftersom mottagarna är personer som jag känner och hälsar på. Och den bästa presenten är ju som bekant - en loppiskopp!

Tejpslöjd

Signe hade gjort denna välkomstbukett med tillhörande vas, ett vackert stilleben på mitt nattygsbord. Det är trevligt att komma hem!

Fredagskväll i hufvudstaden

Spelkväll hos systerdotter på Söder och teet serveras i snygga Harlekinrutiga koppar vars ursprung jag har glömt (Skriv gärna en kommentar om det, Ida!), men som, liksom det mesta, gör sig fint mot perstorpsbordets Virrvarr. Och den röda knoppen på sockerskålen är pricken över i:et! Vem som vann? Värdinnan förstås!

Lördagskväll i hufvudstaden

Hos systerdotter i Rågsved serverades kvällskaffet i Stig Lindbergs fina Medicinalväxter och frukostteet i Arthur Percys lika fina Variant. Och det märks att vi är av samma sort, den som fyller hyllor, skåp, garderober och lådor med sköna ting. Underbart för ögat!

Låga, vida, tunga

Kvällste hos kära syster i Umeå.


Morgonte på café i Stockholm.

Och jag slogs av hur lika kopparna kändes i handen. Låga, vida, tunga. Faktiskt ganska härliga att hålla i.

Gäst hos våren

Jag och Tore är i huvudstaden. Vi gör både pojk- och mammasaker och jag har inte alls tid att blogga eftersom jag har det så trevligt med de släktingar vi besöker.

Ett av många

fikatillfällen. Det har blivit några koppar, både på cafeer och hemma hos systerdöttrarna.

Rosendal

i solsken.

Koppar på jobbet III

Gunilla har en Filippa K från Rörstrand. Den finns ju i flera mönster, men hon har förstås valt den intressantaste: Spets. Gunilla har jag mycket att tacka för; hon har alltid uppmuntrat mina försök med hemsida och andra datagrejer, och kommit med tips och löst problem. Tack Gunilla!

PS. Hemma har hon också ett par fina serviser. Kanske får jag tillfälle att fota dem också någon gång.

Koppar på jobbet II

De flesta på jobbet har en mugg, men inte Irene. Hon har en kopp med fot. Och fat, fast det inte kom med på bilden. Gulliga blommor och guldkant, det är en så härlig kontrast mot hennes stil i övrigt - kolla in nagellacket! Som en tant Gredelin sitter hon där, bland oss andra som håller våra keramikmuggar runt livet i stället för i örat.

Det är bara att passa på

för snart är det över. Det känns alltid så snopet att tulpansäsongen i affärerna tar slut innan det faktiskt blommar i trädgårdarna häromkring.

Signe valde den här gången, och visst blev det bra mot köksluckorna?

I'm a sucker

för askar, burkar, skrin, lådor ... Här är mitt senaste inköp, en liten bemålad träask från Finland. Dock inköpt på souvenirbutikernas souvenirbutik - Anna-Lisas i Arvidsjaur. Det hade jag inte tänkt berätta för någon, för jag är ju ingen lättlurad turist! Men jag svalde min stolthet och tog den lilla sameflickan till mitt hjärta. Och de här färgerna gör mig så glad!

Jag tror att knappnålarna kommer att trivas bra här.

Nya burken

Här är den, burken jag köpte i Adolfström. Jag blev så förtjust i de rundade hörnen. Jag tänkte förvara fröpåsar i den.


För här är det överfullt!


Den blir nog lagom stor för mina hemgjorda små fröpåsar som jag hittills förvarat i en tekartong.

Ja, det blev ju perfekt!

Engelska koppen

När det är trädgårdsprogram på TV så tar jag teet i min engelska kopp. För känslans skull. Och den här kvällen är en sådan kväll.

Det är ju lite märkligt att nästan alla mina koppar är blå, när jag är en grön person. Inte alls en blå. Förklaringen är enkel - det finns så gott om blå koppar för det är det som folk gillar mest. Inte är det ofta man fyndar en grön på loppis, eller en röd eller lila.

Men det här är en grön kopp. Och jag gillar de små färgklickarna. De verkar handkolorerade, som om någon färglagt med vattenfärg.

Windsor Green heter porslinet och är tillverkat, på 1960-talet har jag för mig, av Ridgway of Staffordshire.