I går hjälpte jag gumman Tö på traven genom att skotta bort lite dagsmeja från snötäcket närmast entrén. Nu när det är varmt och skönt vill man ju inte längre sitta på ett skinn i drivan. Nej, nu är det trädgårdsmöbler som gäller, och vi vill alla sitta med utsikt mot våren, alltså den upptorkade sidan av gården som vetter mot solen.
Inte kunde jag gå förbi blomsterhandeln utan att bevekas av de här rara penséerna, så nu blommar det på min trapp, fastän krokusrabatten fortfarande ligger 20 cm under snön. Och storspoven har anlänt med sitt ljuvliga läte. Så nog är våren här alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar