Zebra - turkos!

Koppen i mina drömmar! Kaffestunden i mitt turkosa kök skulle bli fulländad om jag hade denna kopp! Men med tanke på hur dyra delarna i Zebraservisen numera blivit så skulle det inte alls vara värt priset. Men medge att den är fin!

Zebra från Gefle är väl vanligast i svart, men gjordes även i rött, grönt, brunt och turkos. Eugen Trost stod för dekoren på denna servis som gjordes till Helsingborgsutställningen 1955. Den är handmålad.

Elefantmuggen

Dagens kopp är en mugg, och den är inte ens min, utan Tores. Han fick den av Jenny för många år sedan och den är fortfarande hans favoritmugg. Varm choklad blir extra god i elefantmuggen, sägs det, för att inte tala om varm saft. Och visst är den fin med sin lite naivistiska dekor och sina mörkblå elefantöron på sidorna!

Elefantmuggen har ingen stämpel, men man skulle kunna gissa att den är från Indiska.

Blå blomst

Om Mon amie var mina dyraste koppar i inköp så är Blå blomst mina dyrbaraste. Arvegods, naturligtvis. Vi har sex koppar med assietter samt en gräddkanna. Rickards faster Birgit har andra halvan av servisen. När vi fick den fyrkantiga kakelugnen av henne så gav vi henne en kaffekanna som tack.

Jag tycker att det är en elegant kopp och det är mäktigt att dricka ur den, för den är stor. Och lägg märke till det randiga örat!

Blå Blomst kommer från Royal Copenhagen. Dekoren har funnits sedan Den Kongelige Porcelainsfabrik grundades 1775. De blå blommorna är handmålade och består av tulpaner, rosor, vallmor, auriklar, nejlikor och snårvindor. En tekopp kostar i dag 799 kronor på danskdesign.nu.

Mon Amie

Mina dyraste tekoppar som jag köpte på en nätantikaffär för ett par år sedan, med härligt tunt gods som är trevligt att dricka ur. Fast lite tråkigt är det att de var så lätta att skaffa. Det är trevligare när det är en liten historia bakom, och man har ett minne från när man fick syn på koppen första gången, när hjärtat klappar lite hårdare tills man har fått den i sin hand och verkligen äger den.

Mon Amie är en Rörstrandskopp formgiven av Marianne Westman och tillverkad 1952-87. Den finns även i en rundare modell.

Amanita

Minns ni kopparna i morfars stuga på Sandnäsudden? Jag hittade dessa i en låda med "överblivet stugskrot" som morbror Lennart tog ner från vinden när de skulle sälja huset. Det var mamma som köpte servisen till mormor i present. Å så synd att inte fler delar finns kvar!

Amanita muscaria är det latinska namnet på röd flugsvamp, och om man tittar noga på kopparna så ser man att prickarna är lite oregelbundna. Tillverkades 1939-47 av Gefle.

Blå Ulla

Rykande färsk i mitt koppskåp är denna kaffekopp som jag i dag köpte för en tjuga. Dekoren tilltalar mig inte på samma sätt som andra Geflekoppar, och den saknar fat, men glasyren är fantastisk. Det syns tyvärr inte hur den blänker i kapp med kakelugnen i bakgrunden.

Blå Ulla är tillverkad av Gefle. Fatet är mörkblått. För mig okänd designer, men mönstret är till förvillelse likt Blå blomster som ritades av Birgit Ternell och var i produktion 1970-75. Kanske är Blå Ulla en föregångare till denna?

Koka blå

Det började på allvar när jag hittade en Koka blå-kopp på Myrorna. Kaffet blev så vackert i den och den var skön att hålla i. Men eftersom jag tycker om former och mönster så nöjde jag mig inte därmed. Det skulle bli fler koppar ... Koka är dock fortfarande min favorit eftersom den är så enkelt stilren. Nu har jag fyra kaffekoppar, en tekopp, några assietter och en tekanna.

Koka formgavs 1956 av Herta Bengtsson som också gjorde Blå eld. Koka finns även i brunt och grönt. Den tillverkades av Rörstrand så länge som till 1988.