En för vardag och en för fest?

Sommarens husvagnssemester var fantastisk på många vis och framför allt gav den mig perspektiv på min prylhunger. För det har varit så att jag har velat ha allt vackert som jag har sett omkring mig. Och många koppar har det blivit. Och fat. Och muggar, tallrikar, kannor, skålar och glas. För att inte tala om alla andra saker som är vackra. Men det skulle ju faktiskt räcka med en kopp för vardag och en för fest.

Ju mer jag tänker på det så inser jag att det där lyckoruset som jag får av ett lyckat loppisinköp, det svalnar, och så dukar jag med de gamla favoriterna trots allt. Och blir bara stressad av att ha det så trångt och stökigt.

Lyckligtvis så har jag kommit på en lösning: Jag tar en bild på föremålet jag vill köpa - och så har jag det ju, på sätt och vis. Och sedan när jag har tittat tillräckligt länge på bilden är jag lite grann botad.

Tror ni att jag kan gå så långt att jag gör mig av med saker som jag egentligen inte rymmer eller behöver? Kanske kan jag pröva att packa ner allt överflödigt och se om jag kan leva utan det. Och sedan ha en hejdundrande porslinsloppis. Skulle någon vara intresserad av den?