Hackefors

Mormors kaffeservis, elegant så det förslår, med återhållen färgskala och snirkliga guldkanter, från Hackefors. Jag tycker att blomman verkar vara någon sorts iris. (Vad säger blomsterkännarna?) Koppen är drickvänlig med sitt tunna gods och svängda överkant. Och så känns det så extra fint att dricka ur en kopp med fot. Och se på örat!

Om Hackefors vet jag i stort sett ingenting, men jag har tagit reda på att fabriken startade 1929. En period (1934-57) gjorde man eget porslin, men gick efter ett tjugotal år tillbaka till att köpa in färdigt porslin från Tyskland och dekorera det och förse det med guldkanter. Så småningom blev fabriken uppköpt och torde numera vara i finsk ägo.


Om en Hackeforsservis har en sådan här märkning är det bara dekoren som är svensk. Porslinstillverkarens stämpel är gömd under den påklistrade dekalen som tydligen också kan vara grå. Det egna porslinet har, förutom företagsnamnet, två korslagda blixtar på undersidan.

Arthur Percy II

Vill man läsa mer om The Great Percy kan man ladda ner den här artikeln från Sköna hem.

Arthur Percy

Vad skulle Gefle porslinsfabrik ha varit utan Arthur Percy? Percy var redan en etablerad konstnär när han i början av 1920-talet blev den som tog Gefle till nya höjder. Och visst kan man ana att han varit elev till Matisse, speciellt när man betraktar hans dekorer med människor och djur. Han var inte fast anställd hos Gefle utan var fri att arbeta för andra, men då i glas och textil.

Förutom tidigare nämnda Lillemor är de här serierna, Svart glasyr och Vinranka två av Percys storsäljare.

Percy var en kontrasternas man som formgav så stiliga serviser som Grand och så folkliga som Blått band.

Poem II

Här är fler delar av Poem. Min servis har blivit lite styvmoderligt behandlad ett antal år, och jag har tänkt att om jag skulle göra valet som vuxen så skulle jag välja ett porslin med något mer neutral och mindre fjaskig dekor. Men tiden går och en bra design håller fast trenderna växlar. Jag tycker att det är vackert med det benvita blanka, det släta bulliga och de graciösa fuchsiorna som är olika beroende på vem som har målat dem.

Hagtorn II

Det här porslinet väcker den romantiska person jag i grund och botten är. Se bara på detaljerna: de graciösa, men ändå lite motsträviga hagtornskvistarna, de mjuka formerna, guldkanten - och så färgerna, det milt rosa och gröna på den rödbruna slingan.


Den rokokoinspirerade servisen är tillverkad i opakporslin, som var lite bättre än det vanliga flintgodset. Den har litografiskt kromotryckt dekor, vilket var ett nytt, inte så kostsamt, sätt att trycka i flerfärg.

Anledningen till de olika trycken på de flata tallrikarna kanske beror på att serviserna på den här tiden tillverkades med dubbla uppsättningar varmrättstallrikar, en för fiskrätten och en för kötträtten. Över huvud taget så innehöll serviserna fler delar än vad de gör i dag.

Hagtorn

Julens helger är verkligen trevliga om man gillar porslin. Och glas och dukar och pynt också för den delen. Nu får man tillfälle ett använda allt, eller i alla fall ganska mycket. På nyårsafton dukade jag med servisen som mormor och morfar hade när mamma var liten. Och börjar man med att lägga på en vit linneduk måste man nästan fortsätta i samma stil, med linneservetter och silverbestick. Glasen, däremot, är billiga IKEA-glas. Det är perfekt när tre femtedelar av sällskapet är barn.

Hagtorn heter dekoren på detta porslin från Gustavsberg, i produktion 1899-1941. Min uppsättning är tillverkad 1922. Samma modell (AC) finns med andra dekorer, men ingen är så vacker som den här. Hälften av tallrikarna har en lite annorlunda formation av kvistarna, assietterna en tredje och de små brödassietterna ännu en.

Tyvärr har jag inga koppar, så kaffet får man dricka ur Teema, som ju är ganska neutral i färg och form.

Poem

Dagens fikagäster tömde inte alla fat. Ett par biskvier blev över till mig och R att avnjuta efter middagen. Nyårsaftonens vita linneduk är i tvätten och salsbordet har fått en lila dito, och vad passar då bättre än att duka med Poem, servisen jag började samla på som barn, i början av 1980-talet.

Tyvärr slutade man tillverka Poem innan jag hann samla klart, så det blev en ganska kostsam investering att köpa de sista delarna. Då hade även porslinsaffären i Arvidsjaur upphört så det blev på Duka i Umeå som jag inhandlade den sista tredjedelen av servisen.



Flintgods. Rörstrand. Ulrika Hydman Vallien. 1980-tal. Handmålad dekor.

Gammalt porslin

Här får ni en dikt att begrunda i mellandagarna, Gammalt porslin av Carl Snoilsky (1841-1903):

En kung i Sachsen samlade porslin,
men samlingsvurmen blev en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
sitt garde - tänk - mot en kinesisk kruka!

Femhundra man med sabel och karbin,
som preussarn visste att förträffligt bruka,
i exercisen smidiga och mjuka,
i krig en mur, tänk, mot - en blå terrin!

Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett överbjuder
från världens början - ja, så tycker ni.

Se'n bytet gjordes, har ett sekel svunnit:
femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
den gamla krukan - hon står ännu bi.

Snart är det jul!

Taika

Den här koppen står högt på min önskelista inför julen. Iittala har den, i ordets rätta bemärkelse, sagolika serien Taika. Det är det finska ordet för magi, och visst är det förtrollande vackert, här med den midnattsblå fonden. Porslinet finns i ytterligare tre färgställningar där den vit-svarta särskilt utmärker sig.

Klaus Haapaniemi heter mannen bakom Taika. Han har en diger produktion bakom sig, bl.a som illustratör och textildesigner. Han har haft så skilda uppdragsgivare som Diesel och Marimekko, och nu även Iittala.

Gröna lusthuset

Jag fikade på Lanthandeln på Nordanå och valde en gul keramikkopp från Gröna lusthuset. De turkosblå är annars mina favoriter, men de var alla upptagna.

Lanthandeln har öppet varje dag i december, nästan ända fram till jul. Att fika där är ett bra sätt att få julstämning, och när man går därifrån har man fått precis så stor pyntdos som man klarar av.

Pepparkakshus

Inte blir pepparkakorna lika goda om de inte plockas ur barndomens pepparkaksburk. Man blir lika glad som barnen på bilden och låter sig inte förskräckas av den snälla häxan!

Blått och brunt är en trevlig färgkombination, tycker jag, och polkagrisblommor skulle jag gärna vilja ha i min täppa, jag också.

Pepparkaksformar

Påsen med pepparkaksformar köpte jag för 30kr. Det var bocken jag ville åt, för en sån hade jag inte förut. Inte en julgran heller. Den blir nog rolig att dekorera med kristyr. Och god att äta till en kopp kaffe. Mammas pepparkakskaffekoppar hade passat bäst, men de är det någon annan som får dricka ur nu för tiden.

Lillemor

Apropå stämplar - kolla in den här!

Camon II

Så här ser tekannan i min Camon-servis ut.

Och här är min gräddkanna och sockerskål.

Se vilket välformat företagsmärke.

Prunus II

Ibland är undersidan av porslinet ett mästerverk i sig. Se bara på de här Prunus-stämplarna.

Julklappskannan

Här är kannan/koppen jag fick av två systerdöttrar som vet att jag gillar rara ting.


Och här är Signes bild av densamma.

Lillpitekoppen

har också sin dekor på insidan, och sista blomman ser man inte förrän man druckit botten upp! Uttrycket får mig att tänka på att i det gamla Rumänien fick inte alkohol säljas förrän sent på kvällen, så man fick sin eftermiddagshutt i kaffekoppar. Fast å andra sidan så ser man ju då blommorna hela tiden. Kanske.

Visst syns det att det här är en av mina favoriter? Tunn, tunn och lite vid. Lite art deco över de svarta detaljerna. Fatet förolyckades tyvärr redan i höstas när koppen bara var ett par veckor gammal. Mycket synd! Men ett fat är ju bara ett världsligt ting. Jag är glad att Tore klarade sig oskadd. (En kanna med hett kaffe slant samma dag.)

Ja, förresten, kaffekoppen inhandlades för en tjuga på Bohagen i Lillpite, en solig sensommardag.

Lillemor och Louise

Med Lillemor blir det något grafiskt över dukningen. Assietterna heter Louise, även de från Gefle, och av Percy. Kopparna köpte jag på antikaffären i Lövånger, den som numera finns i Bureå.

Koppen är alltså formgiven av Arthur Percy, för Gefle, 1951. Modellen heter AU och dekoren Lillemor, efter Lillemor Mannerheim som hjälpte till att ta fram den. Den finns även i blått och rött, men nog tycker jag att Lillemor är vackrast i svart-vitt!

Anonym Arabia

Den här koppen har mönstret på insidan, vilket gör att det är den som dricker som får glädjen av dekoren. Alltså en bra ensamkopp. Nu ligger stjärnflockefröna i en påse så jag kan åter använda Arabia-koppen som inhandlades för en spottstyver på en söndagsloppis på Folkparken för många år sedan. Det är nog egentligen en mindre tekopp, men jag använder den som kaffekopp. Den bästa när man ska ta med sig kaffet ut i solen, eller så här års, till en värmekälla inomhus, för man behöver inte fylla på så ofta.