fredag 22 oktober 2010

Mina filosofiska bönor


Yin och yang. Jag önskar att jag alltid kunde leva efter den principen, i fullständig harmoni. Men jag vill hela tiden för mycket, blir för glad, för ledsen eller för ivrig!


Om man betraktar bönorna lite mer sakligt, som mat, så kan jag säga att det här är goda, och framför allt lättodlade, bönor som passar en trädgård i Västerbotten. Det blev en ganska stor burk i år, men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att äta dem, inte alla i varje fall - de är ju så vackra, så fulländade!

Assietten är Koka Blå, nästan lika fulländad, fast av människohand.

5 kommentarer:

  1. oj vad fina! först såg det ut som fågelägg.

    SvaraRadera
  2. Snygga, påminner lite om späckhuggare.

    SvaraRadera
  3. men naturen alltså.
    allt den kan.

    SvaraRadera
  4. först tänkte jag, men Katarina har du börjat med keramik eller är det cernitlera...
    innan jag läst klart och först då förstod att det var riktiga bönor!
    Så fantastiskt, som Joanna säger, -vad naturen kan!
    Hur smakar de? Vanilj och lakrits?

    SvaraRadera
  5. Ja, visst är de vackra! Men tyvärr smakar de som vanliga bönor.

    SvaraRadera