Nej men, är det inte...

Ja, det är det! Stig Lindbergs Ranka från fyrtiotalet som jag suktat efter så länge.

Jag hittade en sommarvarm hörna härom dagen, dit jag tog min stol och mitt korsord. Sommarillusionen hade kanske funkat om det inte hade varit för den stora snöhögen som jag hade i blickfånget. I går gick jag lös på den med en spade, för nu är ju våren här och då ska snön laga sig iväg. Även från min gräsmatta.

Med blicken i korsordet var det ändå en trivsam fikapaus med solen, storspoven och Ranka.

Ranka är en fantastisk kopp med sin handmålade blomsterslinga och vackra form. Det här är en tekopp i flintporslin och hur skört det kan vara blev jag varse redan när jag packade upp den. Jag hade råkat stöta bort en flisa från fatet redan innan jag kommit hem! Man kan bli hur arg som helst på sig själv, men gjort är gjort och jag lär mig att emballera bättre nästa gång.

Jag har ett udda kaffefat i benporslin så tydligen gjordes servisen senare i det hållbarare materialet.