Runo

Det här är kaffekopparna i Arabias nyaste porslinsserie, Runo. Dekorerna heter Vårdroppe och Sommarstråle. De för tankarna till Stig Lindbergs Aster eller Tahiti och är väldigt tilltalande, tycker jag.

Och en espressokopp finns det också. Det är helt i min smak att den är lite annorlunda, men ändå väldigt lik den vanliga kaffekoppen. Och visst är det fin modell på den djupa tallriken?

Heini Riitahuhta heter designern. Hon är född 1975 och kanske ett namn att lägga på minnet.

Berit Ternell

Berit Ternell (f. 1929) - vilken formgivare! Camon, Pors, Furuvik, Mimosa - listan kan göras lång på vackra serviser som hon formgivit, främst för Bo Fajans, Upsala Ekeby och Gefle.


Den prisbelönta servisen Kosmos kom 1966. Det eldfasta porslinet tillverkades i brunt och blått och blev en stor försäljningssuccé.

Ternell sysslade även lite grann med glas- och textilformgivning innan hon lämnade produktionen och blev lärare vid HDK (högskolan för design och konsthantverk) i Göteborg.

Visst är det fullt i skåpen...

... men någon till liten kopp ska man väl kunna klämma in!

Ibland tar jag mig en tankepaus. Är jag en frossare när det gäller porslin? Borde jag inte nöja mig med det antal koppar som behövs - en till mig, en till Rickard och några till våra gäster?

Ja, visst vore det väl trevligt att vara så anspråkslös och förnöjd? Eller är det så att det berikar mitt liv så mycket att få njuta av dessa former, färger och mönster att jag blir en lyckligare, och därmed godare, människa, även gentemot min omgivning? Dessutom så tar jag ju bara hand om det andra inte längre vill ha, så ur miljösynpunkt känner jag mig inte ett dugg skurkaktig!

Så kom gärna och drick te i min Blå hyacint (se bild i blogghuvudet) så får ni känna vilken vacker känsla man får!

Dementi

Vid närmare eftertanke så är kanske inte den svarta muggen en Teema-mugg. Den har i varje fall ingen stämpel. Men den är brano' lik!

Teema

Vita släta koppar som passar till kaffet oavsett vilken servis middagen serveras på. Jag har ett par originalkoppar och ett par kopior. Kopiorna skiljer sig från originalen i det tjockare porslinet och det klumpigt infogade örat.


Jag har också en svart mugg från samma serie som jag köpte någon gång i början av 90-talet. Den var Joannas favoritmugg när vi bodde på Länsmansgatan. Nu är det Axel som gillar den bäst.

Teema är en servis från Arabia, formgiven av Kaj Franck 1962. Den är fortfarande i produktion och finns i flera läckra färger.

Lagun

Har ni sett Lotta på Bråkmakargatan? Där dricker hon choklad i en sådan här kopp, fast den större varianten. Den är faktiskt ännu finare eftersom man ser mer av mönstret.

Koppen heter Lagun och kommer från - just det - Gefle.

Kupankopp

Jag tog en lunchpromenad i dag och slank in på Kupan där jag köpte dessa två koppar för 1 krona styck. Det är inga märkeskoppar, och de var lite sisådär i glasyren på sina ställen, men de var sköna att hålla i och trevliga att dricka ur, mycket för det tunna godsets skull.


Där prickarna är är det ännu tunnare, så att kaffet lyser igenom lite grann, eller som här ett värmeljus.

Pors

Fyra koppar med fat och fyra djupa tallrikar inköptes på Gamla och nya ting i Lövånger. Om jag inte minns fel så betalades de av svärmor. Det var strax efter besöket i Berta Hanssons ateljé och jag tyckte att de påminde om mönstret som hon tryckt på sina stolsdynor. Jag känner fortfarande en fläkt av den stämningen när jag dricker ur kopparna.

Koppen heter Pors och har en dekor i flytande blått. Den formgavs av Berit Ternell för Uppsala Ekeby och var i produktion 1962-64.

Kinesiska termosar

Se vilka fynd man kan göra på Dollarstore! De här termosarna är inte så funktionella med korkar i kork, och de går säkert sönder vid minsta stöt. Men medge att de pryder sin plats i vårt stugkök!

Chokladkopparna

De här kopparna fick jag av min väninna Anna-Maria. De hade varit hennes mormors, men ingen i släkten ville ha dem och då tänkte hon på mig och mitt turkosa kök. Och här passar de ju alldeles utmärkt. Vi brukar dricka choklad i dem.

Kopparna är lite tjocka, men lätta och känns sköra. Botten är stämplad med "Annaburg import". Annaburg porzellan är en porslinsfabrik i Tyskland. Den grundades 1874 och är fortfarande igång.

Reklamen var vackrare förr

Koppar kan man ha till mycket

Snart har fröerna torkat så att jag kan portionera ut dem i påsar - för nästa års blomsterglädje!

Camon

När jag första gången hälsade på på Havregatan en ljuvlig sommarnatt, efter Trästock, när föräldrarna låg och sov, bjöd Rickard mig på te i dessa koppar och jag beundrade både honom och den trekantiga tekannan. Teservisen fick svärföräldrarna i bröllopspresent, men nu står den i vårt skåp - med tekanna, gräddkanna, sockerskål och allt!

Bo Fajans tillverkade Berit Ternells Camon 1957-60. Den gjordes också i en vacker gröngul variant. Camon är en kommun i nordvästra Frankrike.

Prunus

Dagens förmiddagskaffe avnjöts i en Prunus som jag fått av Ann Charlott (min bästa loppisbevakare). Den har tyvärr diskats i maskin så glasyren är lite tråkigt matt, men annars är det en prima kopp. Det är också lite nostalgi att dricka ur den för den väcker minnen från barnkalas hos min bästa kompis i Raivoberg.

Prunus är en av Stig Lindbergs mest populära serviser just nu, men när det begav sig (1962-74) hade den inte en chans mot Berså som var en riktig storsäljare hos Gustavsberg. Prunus är det latinska släktnamnet på träd som plommon, körsbär och hägg.

Zebra - turkos!

Koppen i mina drömmar! Kaffestunden i mitt turkosa kök skulle bli fulländad om jag hade denna kopp! Men med tanke på hur dyra delarna i Zebraservisen numera blivit så skulle det inte alls vara värt priset. Men medge att den är fin!

Zebra från Gefle är väl vanligast i svart, men gjordes även i rött, grönt, brunt och turkos. Eugen Trost stod för dekoren på denna servis som gjordes till Helsingborgsutställningen 1955. Den är handmålad.

Elefantmuggen

Dagens kopp är en mugg, och den är inte ens min, utan Tores. Han fick den av Jenny för många år sedan och den är fortfarande hans favoritmugg. Varm choklad blir extra god i elefantmuggen, sägs det, för att inte tala om varm saft. Och visst är den fin med sin lite naivistiska dekor och sina mörkblå elefantöron på sidorna!

Elefantmuggen har ingen stämpel, men man skulle kunna gissa att den är från Indiska.

Blå blomst

Om Mon amie var mina dyraste koppar i inköp så är Blå blomst mina dyrbaraste. Arvegods, naturligtvis. Vi har sex koppar med assietter samt en gräddkanna. Rickards faster Birgit har andra halvan av servisen. När vi fick den fyrkantiga kakelugnen av henne så gav vi henne en kaffekanna som tack.

Jag tycker att det är en elegant kopp och det är mäktigt att dricka ur den, för den är stor. Och lägg märke till det randiga örat!

Blå Blomst kommer från Royal Copenhagen. Dekoren har funnits sedan Den Kongelige Porcelainsfabrik grundades 1775. De blå blommorna är handmålade och består av tulpaner, rosor, vallmor, auriklar, nejlikor och snårvindor. En tekopp kostar i dag 799 kronor på danskdesign.nu.

Mon Amie

Mina dyraste tekoppar som jag köpte på en nätantikaffär för ett par år sedan, med härligt tunt gods som är trevligt att dricka ur. Fast lite tråkigt är det att de var så lätta att skaffa. Det är trevligare när det är en liten historia bakom, och man har ett minne från när man fick syn på koppen första gången, när hjärtat klappar lite hårdare tills man har fått den i sin hand och verkligen äger den.

Mon Amie är en Rörstrandskopp formgiven av Marianne Westman och tillverkad 1952-87. Den finns även i en rundare modell.

Amanita

Minns ni kopparna i morfars stuga på Sandnäsudden? Jag hittade dessa i en låda med "överblivet stugskrot" som morbror Lennart tog ner från vinden när de skulle sälja huset. Det var mamma som köpte servisen till mormor i present. Å så synd att inte fler delar finns kvar!

Amanita muscaria är det latinska namnet på röd flugsvamp, och om man tittar noga på kopparna så ser man att prickarna är lite oregelbundna. Tillverkades 1939-47 av Gefle.

Blå Ulla

Rykande färsk i mitt koppskåp är denna kaffekopp som jag i dag köpte för en tjuga. Dekoren tilltalar mig inte på samma sätt som andra Geflekoppar, och den saknar fat, men glasyren är fantastisk. Det syns tyvärr inte hur den blänker i kapp med kakelugnen i bakgrunden.

Blå Ulla är tillverkad av Gefle. Fatet är mörkblått. För mig okänd designer, men mönstret är till förvillelse likt Blå blomster som ritades av Birgit Ternell och var i produktion 1970-75. Kanske är Blå Ulla en föregångare till denna?