Herta i mitt hjärta

Åh, vad jag tycker att Koka-kannan är fin! Lite trulig och klumpig och med så vackra löv i det koboltblå partiet. Koppen mm kan du läsa om här.

Triss i kannor

Det här är kannan som med tillhörande koppar, sockerskål och gräddkanna förärades mina svärföräldrar i bröllopspresent. I tidernas begynnelse skrev jag om kopparna, men visst är kannan något alldeles extra? Läs mer om porslinet i mitt gamla inlägg.

Daggpärla

Se vilken vacker servis jag såg i somras, på Erikshjälpens loppis i Rättvik. Jag kunde avstå från att köpa den, men jag tog några bilder.

Bara namnet...

Mina filosofiska bönor

Yin och yang. Jag önskar att jag alltid kunde leva efter den principen, i fullständig harmoni. Men jag vill hela tiden för mycket, blir för glad, för ledsen eller för ivrig!


Om man betraktar bönorna lite mer sakligt, som mat, så kan jag säga att det här är goda, och framför allt lättodlade, bönor som passar en trädgård i Västerbotten. Det blev en ganska stor burk i år, men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att äta dem, inte alla i varje fall - de är ju så vackra, så fulländade!

Assietten är Koka Blå, nästan lika fulländad, fast av människohand.

Two of a kind

Brickan är dukad. Det är bara att bära iväg den till något trevligt ställe i huset. Kanske det lilla runda bordet framför kammarfönstret?


Blå Hyacint och Blå Ulla. Jag har även haft en Safari i samma modell, men den har tyvärr hamnat i burken med porslinsskärvor. Gefle verkar ha tagit dekorer från gamla AU-modeller och använt dem på denna nya modell som jag dessvärre inte lyckats hitta ett namn på. Det gäller i alla fall Safari och Hyacint. Och det kanske finns fler som jag ännu inte har sett.

Flingor faller runt vårt hus

spelade Signe i går på altfiolen. Och i dag blev det verklighet. Åh, att stiga upp, dra ifrån gardinen och upptäcka årets första snö. Jag blir lika glad varje år och skyndar mig ut för att trampa, skutta, göra en snöboll, andas in vintern!

Blå vinranka

Ibland vet Myrorna att ta betalt. Jag undrar om någon föll för denna vackra pjäs och förbisåg det spruckna locket och insidans många krackeleringar. För visst är flytande blått något alldeles särskilt. Tänk bara på Hyacint, Pors , Koka och många fler! Och så Arthur Percys omisskännliga form på kannan, med spetskrage ovanför den bulliga kroppen.

Äntligen en kopp (fast en mugg)

Nu har jag bestämt mig. Jag kan inte sluta helt med den här roliga sysselsättningen att ta bilder på vackra saker och sedan tota ihop bildtexter till dessa. Och vad passar bättre nu än att visa en mugg signerad Margaretha Holmlund. Tyvärr har jag inte bilder från alla vinklar, för det förtjänar den, men jag kan berätta att det på den här står "styvmorsviol" och på den andra, som jag har på jobbet, står det "sällsynt". Det har gett upphov till en del trevliga samtal.

Visst förstår alla att det var färgen jag först föll för, och hur bra den skulle göra sig i mitt kök. Men jag tycker om den på många sätt, att den är matt på utsidan och blank inuti, att det både är reliefeffekter och dekor, en dekor som ser skissad ut, med mjuk blyerts. Och så pricken över i - rosen!

Så här ligger det till

Jag har många järn i elden just nu, och det har varit ganska trevligt. Jag jobbar och studerar och har två slöjdklubbar, jag har min bokcirkel och min syjunta och min yoga och jag vintrar trädgården och huset och slöjdar för fullt till en julmarknad.

Så läste jag en bok, och visst är det så att en bok kan förändra ens liv? Jag läste om Madame Michel och kom ihåg vad det är som gör mig som mest lycklig - att njuta av de sköna konsterna och tillbringa tid med själsfränder, min familj till exempel.

Och eftersom det endast är fyra personer (Tack för era uppmuntrande kommentarer!) som uttrycker att de vill fortsätta att läsa min blogg så är valet av aktivitet som måste strykas från listan enkelt - jag lägger ner den. Men inte riktigt än. Jag måste få visa er alla mina koppar först. Det är, trots allt, några kvar...

Vilken bok jag läste? Igelkottens elegans av Muriel Barbury.

Marknadsundersökning

Jag har kommit till ett vägskäl. Jag måste ta ett beslut om huruvida jag ska fortsätta med min koppblogg eller inte. Kanske visa mina resterande koppar och sen dra mig tillbaka.

Det är här du kommer in, kära läsare, i den mån du finns. Finns det något skäl för att inte lägga ner?