Semester!

Sommaren kom till sist och efter månader med frusna vintertår känns det osannolikt att vi i sommarkvällen går här barbenta i vattenbrynet. Men det gör vi bevisligen!

Midsommar i Flurkmark

Vi hade picknicklunch i det gröna tillsammans med systrar och systerdöttrar och deras familjer. Solen värmde och livet var härligt!

Jennys midsommartårta

I kvällssolen satt vi länge och hade det trevligt. Alla barnen lekte i omgivningarna och ingen ville gå och lägga sig.

Jennys auktionsfynd

Lunch på stan

Fina pappersmuggar på Lilla Prinsen.

Stugkopp

På Skatan har jag mest kinainspirerat porslin, engelskt och svenskt. Det är blommor och slott och herdemiljöer. Brunt och rött och grönt. Nästan inget blått. Det har jag ju så mycket av hemma. Och mycket kaffe blir det. Speciellt när det regnar. Nej, förresten, lika mycket när verandan är varm och solig. Eller stranden.

Min familj hävdar att det är blommorna på väggen som gör dem så fikasugna eftersom de ser ut som kanelbullar. Blommorna alltså.

Kaffe och korsord

Sven Nordqvist har känsla för det hemtrevliga. Kaffe och ett korsord är helt rätt sysselsättning när regnet skvalar där ute.

I stugan på Skatan eldar vi gärna, och kokar kaffe på vedspisen. Det är härligt varmt och ombonat som kontrast till vädret som, liksom i går, är blåsigt och ruggigt.

Jordgubbar och fåglar

Jag hade besök av en orädd trast när jag gjorde i ordning mitt nya jordgubbsland. Ganska angenämt med sällskap, men när trastarna uppträder i flock är de inte lika trevliga.


Sedan när jag hade druckit kaffe ur Fågel Blå (passande nog) så satt en bofink i jorden och smaskade på en mask. Min favoritfågel. För vad vore sommaren utan bofinkens glada drill?

Barnen fick en glass när de hade samlat in en hink med maskrosor, men jag hann fota dessa två. På tal om somriga saker.

Rosmarin

När Gunillas mamma fyllde 40 år så åkte hennes pappa till K. N. Lundqvists diversehandel i Hökmark och valde ut denna teservis som present till sin fru. Visst är det fint! Och vilket fint val han gjorde. Rosa Rosmarin.

Hertha Bengtsson (Blå Eld, Koka m.fl.) gjorde Rosmarin i slutet av 50-talet. Den finns även i brunt, gröngrått och vitt.

Servisen har hela tre kannor: varmvattenkanna, tekanna och grädd/mjölkkanna. Jag gillar att tekannan påminner om Alladins lampa. Och prickarna runt midjorna är genialiskt om man vill ha randigt och bulligt på samma gång.

Se på denna trekantiga knopp - vilken fulländning. Och reliefkanten runt locket!


Sockerskålen har också en trevlig form. Att den har socker i sig tyder på att den används. Och det är klart, vem skulle inte vilja använda en så fin servis närhelst tillfälle ges?

Det susar i säven

Jag tog med mina kära bokcirkelvänner på teater. Det är alltid lika trevligt att se Västerbottensteaterns sommarföreställning. I år spelas Det susar i säven i naturskön miljö vid kvarndammen nere vid älven.

Jag kom hem tidigt från jobbet så jag hade hunnit baka kardemummabullar och koka kaffe och te. I pausen dukade vi upp på den väl tilltagna läktaren. Tyvärr visar inte bilden hur solig kvällen var eller hur mycket vi skrattade.

Anna ska just ta en klunk kaffe ur vardagsvarianten av Blå Hyacint. (Den finare tekoppen har jag skrivit om här.)

Jag packade ner lite udda koppar i utflyktskorgen. Den till höger fick jag faktiskt av några av bokisarna när jag fyllde år. Den låg (tillsammans med en bok) i en korg med allehanda godsaker. Mina vänner känner mig!


Här är en bild på den mysiga igelkottfamiljen som hela tiden rörde sig i utkanten av scenen. Vill ni läsa mer om föreställningen kan ni klicka på bilden nedan.

Teaterbilderna har jag hämtat från Västerbottensteaterns hemsida.

(Ni som förväntade er Rosmarin får hålla ut ett par dagar. Det kommer!)

Gunillas koppar

En solig dag åt jag lunch hos Gunilla. Det är alltid lika gemytligt att komma hem till henne. Vi satt förstås ute i försommargrönskan. Västerbottenspajen var utsökt.

Medan lunchen tillagades beundrade jag barnbarnen och när porslinsskåpet öppnades möttes jag av denna syn: Swedish Grace i de milda färgerna snö, is och äng. Visst är det vackert för ögat att se dem tillsammans så här. De öronlösa muggarna är blodgivarpremier. Synd att jag inte fotade stämpeln under.


Visst matchar de varandra, Gunilla i sin rutiga blus och Arabiaskålen med sina blå kronblad? Inuti finns två likadana skålar i fallande storlek.

Sedan blev det kaffe i Rörstrandkoppen Sundborn av Pia Rönndahl. Modellen är densamma som hos Poem som jag skrivit om tidigare.

Nästa inlägg kommer att handla om Gunillas vackra teservis. Missa inte det!

Kvällsro

Trädgårdsföreningens årliga växtbytardag gick av stapeln i dag, och som vanligt bjöd jag mina trädgårdsvänner på lunch efteråt. Det blev lyckat, som väntat, tack vare sällskapet och de trevliga samtalen.

Men nu är det kväll och R och jag tar oss lite överbliven rabarberkompott och sätter oss i soffan. Vi lyssnar till barnen när de leker ute i den ljusa försommarkvällen och så planerar vi för morgondagens tur till stugan vid havet, den som är bara vår och inte delad. Det är första besöket sedan i höstas och jag kan lugnt säga att vi ser fram emot det!


Vi inviger de ryska kaffekopparna som jag impulsköpte för ett tag sedan. De är ganska små och passar därför utmärkt för en kvällskopp.

Något jag inte trodde fanns

Se vad jag har hittat: Hagtorn-tekoppar, två stycken i fullt acceptabelt skick. Då borde det rimligtvis också finnas kaffekoppar. Tänk så trevligt det vore att få kaffet på maten i matchande kopp. Kommer ni inte ihåg hur matservisen ser ut så finner ni ett gammalt inlägg här och ett till här.

Kopparna fanns på Myrorna på Adolf Fredriks Kyrkogata i Stockholm. Och de höll sig hela under hela resan hem.

Mors dag

På mors dag vill jag ha en blomma plockad av en barnhand, och lite uppmärksamhet. Det fick jag. Och en sång.

Svärmor fick en blombukett plockad av min hand. Och en kruka som Signe hade målat på fritids.

Den har fyra olika sidor.

Den här sidan är hon mest nöjd med själv.

Kafferast i vårstädningen

Nu är golvet skurat, innanfönstren borttagna och rutorna putsade. Det är härligt att göra sommar i rummet som av tradition kallas salen. Det känns nästan som att befinna sig utomhus när det bara är en enkel glasruta emellan rummet och det gröna, himlen och fågelsången. Fågelsången!


Med doften av såpa i bakgrunden tar jag mig en kopp kaffe. En halvgammal kakburk från Ungern står under en halvsnygg kopp från Freiberger Porcellain, made in GDR. Det är egentligen en av våra utflyktskoppar, de där billiga, omaka, som kan få hänga med på stranden eller i skogen och som jag inte gråter över om de skulle gå sönder.

Sommar sommar sommar

Nu är den ju snart här, sommaren, och man kan tillåta sig att längta efter kaffe i det gröna. Och det är så här utflyktskorgen ska vara packad: koppar av porslin, med fat, nybakt vetekrans, kaffet i kanna, duk. Och alltihop plockas upp ur en spånkorg. Inga plastpåsar, -burkar, -muggar -kassar så långt ögat når.

Fast den där kaffekannan... Nog är termosen en bra uppfinning, om man gillar varmt kaffe. Och kanske plastpåsar ändå, om man inte gillar torra bullar. Och ska man gå en bit så är ryggsäck inte helt fel.

Maj Lindman målade skolplanschen för månaden juli. Vi har den i stugan, den som vi besöker mest om vintern. Då känns det inte tillåtet att drömma om sommaren, eftersom det skulle förta glädjen över vårvintern, som ju är underbar. Men nu. Nu är smultronen inte långt borta.

Te och en bok

Vad vore livet utan böcker? Och vackra är de också. Man skulle kunna ha en blogg om bokomslag lika gärna som om koppar.

Koppen är Gefles Lavendel (Percy förstås) som låg i en låda med "gammalt skrot" som jag fick av min morbror när han skulle sälja sitt hus. Det är mormors kopp som hamnat i lådan via morfars sommarstuga. Och tänk att den hittade till mig!

På brödet har jag inte lagt en skiva kroppkaka med sylt, utan en ost med nötfyllning och fikon-russin-chili-chutney på toppen. Det är min matsyster som gjort det och det är mycket gott.

Fikatips

Har man vägarna förbi Kullahalvön i nordvästra Skåne så är det en god idé att titta in hos Flickorna Lundgren på Skäret. Där finns, förutom utsökt kaffebröd, en vacker trädgård. När vi var där för ett par år sedan så fanns det dessutom bondgårdsdjur vilket barnen tyckte var väldigt trevligt.

Bara att få dricka ur Katarina Brieditis Pergola (Rörstrand) gör besöket värt. Kaffet serverades dessutom ur välpolerad kopparkaffepanna. Den som håller i tekannan är ingen mindre än Ann Charlott som jag gör så mycket roligt med och som försett mig med så mycket vackert porslin.

Här sitter våra äldsta barn och mumsar. Jordgubbssaften var hemgjord och himmelskt god.


Systrarnas café är välbesökt, så man kanske måste börja med att beundra trädgården i väntan på ett ledigt bord. (Det ser ut som om Signe försöker böja sig in i bild, men i själva verket så är hon beskuren i efterhand.)