Mina filosofiska bönor

Yin och yang. Jag önskar att jag alltid kunde leva efter den principen, i fullständig harmoni. Men jag vill hela tiden för mycket, blir för glad, för ledsen eller för ivrig!


Om man betraktar bönorna lite mer sakligt, som mat, så kan jag säga att det här är goda, och framför allt lättodlade, bönor som passar en trädgård i Västerbotten. Det blev en ganska stor burk i år, men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att äta dem, inte alla i varje fall - de är ju så vackra, så fulländade!

Assietten är Koka Blå, nästan lika fulländad, fast av människohand.

Two of a kind

Brickan är dukad. Det är bara att bära iväg den till något trevligt ställe i huset. Kanske det lilla runda bordet framför kammarfönstret?


Blå Hyacint och Blå Ulla. Jag har även haft en Safari i samma modell, men den har tyvärr hamnat i burken med porslinsskärvor. Gefle verkar ha tagit dekorer från gamla AU-modeller och använt dem på denna nya modell som jag dessvärre inte lyckats hitta ett namn på. Det gäller i alla fall Safari och Hyacint. Och det kanske finns fler som jag ännu inte har sett.

Flingor faller runt vårt hus

spelade Signe i går på altfiolen. Och i dag blev det verklighet. Åh, att stiga upp, dra ifrån gardinen och upptäcka årets första snö. Jag blir lika glad varje år och skyndar mig ut för att trampa, skutta, göra en snöboll, andas in vintern!

Blå vinranka

Ibland vet Myrorna att ta betalt. Jag undrar om någon föll för denna vackra pjäs och förbisåg det spruckna locket och insidans många krackeleringar. För visst är flytande blått något alldeles särskilt. Tänk bara på Hyacint, Pors , Koka och många fler! Och så Arthur Percys omisskännliga form på kannan, med spetskrage ovanför den bulliga kroppen.

Äntligen en kopp (fast en mugg)

Nu har jag bestämt mig. Jag kan inte sluta helt med den här roliga sysselsättningen att ta bilder på vackra saker och sedan tota ihop bildtexter till dessa. Och vad passar bättre nu än att visa en mugg signerad Margaretha Holmlund. Tyvärr har jag inte bilder från alla vinklar, för det förtjänar den, men jag kan berätta att det på den här står "styvmorsviol" och på den andra, som jag har på jobbet, står det "sällsynt". Det har gett upphov till en del trevliga samtal.

Visst förstår alla att det var färgen jag först föll för, och hur bra den skulle göra sig i mitt kök. Men jag tycker om den på många sätt, att den är matt på utsidan och blank inuti, att det både är reliefeffekter och dekor, en dekor som ser skissad ut, med mjuk blyerts. Och så pricken över i - rosen!

Så här ligger det till

Jag har många järn i elden just nu, och det har varit ganska trevligt. Jag jobbar och studerar och har två slöjdklubbar, jag har min bokcirkel och min syjunta och min yoga och jag vintrar trädgården och huset och slöjdar för fullt till en julmarknad.

Så läste jag en bok, och visst är det så att en bok kan förändra ens liv? Jag läste om Madame Michel och kom ihåg vad det är som gör mig som mest lycklig - att njuta av de sköna konsterna och tillbringa tid med själsfränder, min familj till exempel.

Och eftersom det endast är fyra personer (Tack för era uppmuntrande kommentarer!) som uttrycker att de vill fortsätta att läsa min blogg så är valet av aktivitet som måste strykas från listan enkelt - jag lägger ner den. Men inte riktigt än. Jag måste få visa er alla mina koppar först. Det är, trots allt, några kvar...

Vilken bok jag läste? Igelkottens elegans av Muriel Barbury.

Marknadsundersökning

Jag har kommit till ett vägskäl. Jag måste ta ett beslut om huruvida jag ska fortsätta med min koppblogg eller inte. Kanske visa mina resterande koppar och sen dra mig tillbaka.

Det är här du kommer in, kära läsare, i den mån du finns. Finns det något skäl för att inte lägga ner?

Dollarstorekvalitet

Man får vad man betalar för. Det här vackra kakfatet på fot hann inte uppleva många bjudningar innan det fick en spricka som banade sig längre och längre in och till slut föll biten loss. Det är tur att jag har andra fina fat.

En för vardag och en för fest?

Sommarens husvagnssemester var fantastisk på många vis och framför allt gav den mig perspektiv på min prylhunger. För det har varit så att jag har velat ha allt vackert som jag har sett omkring mig. Och många koppar har det blivit. Och fat. Och muggar, tallrikar, kannor, skålar och glas. För att inte tala om alla andra saker som är vackra. Men det skulle ju faktiskt räcka med en kopp för vardag och en för fest.

Ju mer jag tänker på det så inser jag att det där lyckoruset som jag får av ett lyckat loppisinköp, det svalnar, och så dukar jag med de gamla favoriterna trots allt. Och blir bara stressad av att ha det så trångt och stökigt.

Lyckligtvis så har jag kommit på en lösning: Jag tar en bild på föremålet jag vill köpa - och så har jag det ju, på sätt och vis. Och sedan när jag har tittat tillräckligt länge på bilden är jag lite grann botad.

Tror ni att jag kan gå så långt att jag gör mig av med saker som jag egentligen inte rymmer eller behöver? Kanske kan jag pröva att packa ner allt överflödigt och se om jag kan leva utan det. Och sedan ha en hejdundrande porslinsloppis. Skulle någon vara intresserad av den?

Friday I'm in Love

Wahoo, det är fredag! På begäran visar jag veckans plättar, trippelchokladpannkakor med hallonsylt och vispgrädde. Vissa har det lyxigt på fredagsmorgnarna! Bilden visar mitt förmiddagsfika som jag belönade mig med efter att både ha renskrivit föreläsningsanteckningar och blivit intervjuad i en undersökning om miljö och barnafödande.

Nu ska jag sätta tänderna i en inlämningsuppgift, men först ska jag lyssna på Friday I'm in Love med The Cure och längta lite till i kväll.

Ja, förresten så ligger plättarna på tefatet Granit och kaffet skvalpar i koppen Fågel Blå.

Det blå från Staffordshire

Jag gillar stämpelns alla prickar. De återfinns på den nyproducerade kannans undersida.

Den här lilla lilla koppen köpte min mamma på en antikaffär i Umeå. Jag tror att den hette The English Shop, men den finns knappast kvar längre. Det gör däremot koppen!

Köksbordet vid middagstid

Maten är snart klar, men ingen har tid att röja på köksbordet. Alla sitter med sitt och lystrar inte, känner inte hungern ännu. Men snart blir det bråttom!

Mix a pancake, beat a pancake, put it in a pan

Alla har bråttom ner till frukosten på fredagarna nu för tiden. Allt tack vare pannkakorna.

Det började med en bok som jag vann i den här tävlingen. (Tack, Åsa!) Jag bestämde mig för att laga till alla recepten ur boken, från början till slut. På bilden ser ni blåbärsplättar med pecannötsås och vispgrädde. De vilar (ännu i säkerhet) på Höganäsassietten Collection. Earl Grey i koppen Pors från Gefle.

Cook a pancake, toss a pancake, catch it if you can!

Bagarstugan slutligen

Och på vägen hem var vi alla mycket nöjda med vår dag i Gallejaur. Tore tog en massa bilder på renar genom den smutsiga bakrutan.

Vi tittar in i porslinsskåpet

Ja, det här är väl precis vad man behöver ha i sitt porslinsskåp för att klara sig.

Finkoppar med gulddekor - på insidan.

Sedan gick vi ut till fåren.

De reste sig nyfiket när vi kom, men la sig sedan lugnt ner igen när vi inte hade godare saker med oss än maskrosblad och hö.

Stora huset

I köket hände allt på den tiden denna gård var befolkad. Här sov, åt och arbetade man. I taket torkades såväl slöjdvirke som kläder och hästdon. Till höger står en självspelande orgel och framför fönstret en snart hundraårig blomsterlönn. Det måste ha varit trångt och fyllt av dofter, men med en gemenskap som vi inte har i dag.


Tre ogifta systrar skötte tre gårdar som tidigare generationer uppfört. Lite hjälp fick de av de tre ogifta bröder som också bodde i byn. Den här gården byggdes av systrarnas morfar och har 14 byggnader. I självhushållningens tid skulle man tillverka allt själv och behövde ett hus för varje funktion: boningshus, bagarstuga/sommarstuga, smedja, ladugård, stall, sommarladugård, loge, jordkällare, avträde och diverse bodar. Vilken rikedom att ha så stora ytor och ett sådant överflöd av skog bakom knuten att man kan bygga en till byggnad om man behöver. Bara så där!

Här är en länk till en film om systrarna Karlsson som bodde här hela sina liv. Den yngsta systern levde så länge som till 2008.

På sextiotalet byggdes ett modernt litet kök innanför stora köket. Jag föreställer mig att livet blev en aning lättare eftersom gamla köket bara hade öppen häll, inte ens någon järnspis.

En plats att längta till

Här skulle jag vilja leva och bo. Tänk att gå ut på morgonen och hänföras, blicka nerför liden och bort över älven. Man nästan kastas bakåt av upplevelsen när man stiger ut på bron. Vilken bro, förresten, att ta morgonkaffet på (ifall jag drack sådant).

Med skogen i ryggen skulle jag känna mig som hemma. I sluttningen framför Anders Larsa-gården kan man sitta i gräset och dricka kaffe. Det är härligt en solig dag. Det vet jag av erfarenhet.

I går, till exempel, gjorde jag det, fast bakom bagarstugan. Svärmors matsäck mättar gott. Och gröna Anna fick följa med.


Platsen är Gallejaur, ett natur- och kulturreservat nära Arvidsjaur. Just den här dagen var det direktsändning av P1:s naturmorgon härifrån.

Fler bilder kommer. Jag har förstås fotat mer inne i husen. Till exempel porslinsskåpet!

What a day

Jag sitter i solen och läser kunskapsteoretiska teglstenar (nej, lekablock är mer passande!) och då och då stannar jag upp och betraktar världen. Inte är hösten här, nej inte på länge! Trädgården har fått nytt liv och sockerärterna känner sig trygga nog att sätta en ny kull skidor till världen.

Mycken läsning gör dig klok... men också kaffesugen. Doften av de italienska bönorna når mig redan innan jag hunnit mala dem. Och när jag brer mina smörgåsar kan jag nästan inte bärga mig. Men så sitter jag till slut här och tar klunk efter klunk medan vinden prasslar i asparna och svalkar ljuvligt runt mina bara ben.

Lyssna gärna på What a Day med Greg Laswell. (Hoppas länken fungerar. Fast det är bättre ljudkvalitet på Spotify. Och då slipper man se videon.)

Jämtslöjd

Om jag bodde i Jämtland skulle jag bara dricka lättmjölk. Och beundra förpackningen. Och de tomma filförpackningarna skulle jag nog hitta ett användningsområde för. Kanske skulle de kunna bli material till brickor att väva band med. Det skulle ju passa bra med tanke på motiven.

I sommar har jag sytt den här kudden från Rätan. Då får jag två jämtkuddar i soffan. Det känns extra bra eftersom jag har några jämtländska rötter. Kanske hade mormors mormor en liknande kudde på gården i Kall?

Surt och sött

Jag gjorde maränger till förra helgens kalas och kastade ner en näve röda vinbär i smeten. Å så läckra bakverk det blev. Sött och surt i ljuv harmoni.

Och som alltid när det kommer många gäster dukar jag med trotjänaren Poem. Och visst är tårtan som barnen dekorerat fin!